Vi har blivit osäkra på vad som är gott och vad som är ont

Skånska dagbladet 1 september 2024

Mordet på en ung man i Rosengård i måndags lämnar ingen oberörd. Det må fruktansvärt nog vara ett i raden av många dåd i pågående gängkonflikter, men att det sker i närheten av barn och oskyldiga och med en så stor hänsynslöshet väcker starkt obehag. Det skapar en rädsla i våra lokalområden och begränsar vår vilja att röra oss fritt. 

Att samhället behöver kraftsamla mot denna typ av våld är uppenbart. Men hur ska detta arbete bedrivas? Räcker det, som vissa politiker verkar tro, med mer övervakning och hårdare straff?

En viktig roll samhället har är att verka för att unga människor inte hamnar i kriminalitet. Det är främst där vårt fokus bör ligga, i det förebyggande arbete. Vi behöver ge dessa ungdomar bättre förutsättningar så att de inte hamnar i en kriminell miljö.

Gängkriminalitet – liksom övriga former av lagbrott – är en livsstil där man rättfärdigar handlingar som bryter mot samhällets lagar och regler. De involverade uppvisar brist på empati för sina offer, och skadar också sig själva genom att försätta sig i fara för hämndaktioner eller negativa konsekvenser för sitt agerande.

Som religiösa företrädare är detta viktiga normer som vi behöver verka för att implementera i samhället. Vår tro lär oss att vi ska göra rätt mot våra medmänniskor, att vara empatiska och verka för samhällets bästa. Dessa är egenskaper som utvecklas i de många meningsfulla och samhällsnyttiga verksamheter som vi bedriver. Ungdomar på glid behöver en meningsfull tillvaro där de känner att de gör nytta. Man behöver inte nödvändigtvis själv vara troende för att engagera sig i en religiöst orienterad gemenskap.

Vi pratar också om vikten av att företräda en god moral och uppträdande. Detta är särskilt viktigt när man väljer sina förebilder. Ungdomar förtjänar att ha goda förebilder omkring sig som de kan se upp till och som de känner sig trygga med. Dessa förebilder kommer ge dem goda ideal när det kommer till utbildning, hälsa och rättspatos. 

Det finns ett stort värde i att införliva principer som ingår i religionens läror. Till skillnad från samhällets lagar, är dessa läror inte påtvingade utan livsregler som man själv väljer av egen övertygelse och därför eftersträvar följsamhet gentemot. Det kan handla om att alltid göra rätt för sig och gentemot andra, även om det skadar ens egenintressen. Att vara strävsam, ärlig och målmedveten i sina studier eller i sitt arbete. Religionen lär oss också hur man skapar trygga och starka familjer, samt om vikten av att undvika skadligt umgänge.

Jag upplever att vi skapat ett samhälle där det råder förvirring kring det mesta. Vi har blivit osäkra på vad som är gott och vad som är ont, vi blir ängsliga för att använda begrepp som kan tänkas såra någon som lyssnar, eller så vågar vi inte upprätthålla disciplin i våra klassrum för att inte väcka missnöje. Barn och ungdomar som växer upp i ett sådant samhälle, anser jag, blir själva osäkra individer. De som kan utnyttjar denna osäkerhet till egen fördel. Gängkriminella vet exempelvis att barn som utför mord får lindrigare straff. 

Våra ungdomar har rätt till ett samhälle, en skola och aktiviteter som är meningsfulla och där det framgår mycket tydligare vad som är rätt och vad som är fel, vad som accepteras och vad som inte accepteras. De behöver mötas av vuxna med ett starkt rättspatos och som företräder samhällets lagar på ett tydligt och enkelt sätt.

Det finns mycket som behöver göras för att stävja den fruktansvärda utveckling vi ser med ökad gängkriminalitet. Ett första steg vore att inte bara tydliggöra våra ungdomars rättigheter, utan också deras skyldigheter.

Kashif Virk
Islams Ahmadiyya Församling, Malmö