Våldsam tolkning bör inte representera hela islam
I Emil Mattssons text påstår han att Islamic Cultural Centre (ICC) är den första muslimska organisationen i Norge. Det stämmer inte. Ahmadiyya Muslim Jamaat, det samfund jag själv tillhör, etablerade sig i Norge redan på 1950-talet och är därmed äldre än ICC, som grundades 1974.
Detta är inte bara en historisk detalj. Det är relevant när man diskuterar muslimska organisationers ställning i de nordiska samhällena och deras förhållande till religionsfriheten.
De organisationer som Mattsson lyfter fram har i olika sammanhang uttryckt sig öppet fientligt mot oss ahmadiyyamuslimer. Därför anser jag att Petter Brolins kritik är befogad. Om muslimska organisationer vill verka i de nordiska länderna och åtnjuta den religionsfrihet som dessa samhällen erbjuder måste samma princip om religionsfrihet och tolerans också omfatta muslimer som tillhör andra teologiska riktningar.
Religionsfrihet kan inte vara en rättighet som bara gäller den egna gruppen. Den måste innebära att även den muslim som har en annan tolkning av islam har rätt att utöva sin tro, organisera sig och kalla sig muslim – utan att utsättas för förföljelse eller diskriminering från andra muslimska grupper.
Det finns också flera teologiska påståenden i debatten som jag anser behöver bemötas. Det hävdas bland annat att islam förespråkar politisk överhöghet, väpnad kamp, olika rättigheter för troende och icke-troende samt dödsstraff för den som lämnar islam.
Jag menar bestämt att dessa påståenden inte återger islams grundläggande lära. Att vissa muslimer, historiska muslimska stater eller religiösa grupper har försvarat sådana idéer är en annan fråga. En religion bör inte definieras enbart utifrån vad vissa av dess anhängare har gjort eller hävdat.
Det är därför viktigt att föra en seriös diskussion om islam med utgångspunkt i dess religiösa källor och grundprinciper – och samtidigt vara beredd att kritisera konkreta tolkningar och praktiker när de står i konflikt med religionsfrihet och andra grundläggande fri- och rättigheter.
Jihad, i dess väpnade form, tillåts av Koranen endast i självförsvar. Innan profeten Muhammad (frid vare med honom) tillämpade denna princip förföljdes muslimerna med våld och förtryck i 15 år och fick lämna sina hem i flykt. Det var först då tillstånd gavs till motstånd. Våld ansågs aldrig vara tillåtet för att sprida tron. Det muslimska styret i Medina, under profeten Muhammad (frid vare med honom), gav alla invånare absolut religionsfrihet och jämlikhet inför den gemensamma lagen. Påståendet att det skulle vara belagt med dödsstraff att lämna islam är lika fel som att påstå detsamma om kristendom – även om det utövats av vissa inom respektive tradition, så tillämpades det varken av Jesus (frid vare med honom) eller Muhammad (frid vare med honom).
För mig är frågan i grunden enkel: religionsfrihet måste gälla alla – även inom islam.
Share this content:
