När Sverigedemokraterna gick från ord till handling

Det är med stor bedrövelse jag läser det flygblad som Sverigedemokraterna påstås ha delat ut i Europas gränsområden.

De vars partinamn torde visa kärlek för Sverige skadar genom detta agerande landets anseende. Även om man agerat på detta vis med vad man själva anser vara ett gott syfte, så tycker jag inte att ändamålen helgar medlen i detta fall.

Det svenska folket framställs i flygbladet som trevliga, generösa och hårt arbetande. Men trots att ”samhället håller på att falla samman”, så har dessa positiva egenskaper inte förändrats. Har Sverigedemokraterna inte lagt märke till det ideella och volontära arbete som skett i civilsamhället under denna kris, och har detta arbete inte gjort dem stolta? Dessa människor har utan incitament från staten inlett ett arbete som värmer hjärtat hos många människor som passerar dem varje dag på väg till sina jobb. Det svenska folket har visat enorm storsinthet under de senaste månaderna.

När det gäller de politiska utmaningar som landet står inför, så har det svenska folket överlåtit ansvaret till förtroendevalda politiker. De förväntas lösa denna kris på ett exemplariskt sätt enligt demokratiska principer. Även SD:s politiker är förtroendevalda, som dessutom har en stor väljarkår bakom sig. Men det finns en överväldigande majoritet i detta land som inte köper partiets domedagsretorik, och att agera på detta sätt tycker jag är ett hån mot denna majoritet.

Att i detta brev hänvisa till kulturella betingelser och hederskultur är även det osmakligt. Som om det första som dessa människor på flykt från krig och terror egentligen oroade sig över vore om det nya landet tillåter tvångsäktenskap, polygami, halalslakt och burqa?

Jag hoppas se att även SD:s väljarkår nu protesterar mot de metoder som partiet använder sig utav för att framhäva sin kärlek för Sverige. De har gått över gränsen många gånger om.