Fler ljusglimtar än vi tror

Fler ljusglimtar än vi tror

Kvartal 4 juni 2024

Imamen Kashif Virk svarar på Henrik Höjers artikelserie om islams status i världen idag.

I en artikelserie utifrån sociologen Ruud Koopmans bok lyfter Kvartals Henrik Höjer fram en rad av dess statistiska fakta och slutsatser kring missförhållanden i länder som präglas av muslimsk befolkning och statsskick. Syftet med Höjers artikelserie är, som jag ser det, att diskutera vilka konsekvenser muslimsk invandring från dessa länder kan få för Sverige.

Ny forskning visar dock att en majoritet svenskar med muslimsk familjebakgrund visar ett svagt intresse för islam – svenska muslimer tycks enligt vissa studier vara ungefär lika sekulariserade som majoritetsbefolkningen. Detta kan vara en anledning till att så få muslimer upplevs protestera öppet mot våldet i islams namn.

Under de senaste tio åren har jag i min roll som muslimsk debattör befunnit mig i stormens mitt när det kommer till den högst polariserade debatten om islam i Sverige. Genom mina resor runtom i landet med dialogkampanjen #FrågaEnMuslim (som besökt över hundra platser i Sverige) har jag stött på många allmänna uppfattningar om islam bland allmänheten. Något som varit svårt för mig att förena har varit den högtonade debatt om islam i offentligheten (massmedia, sociala medier) och den öppenhet och nyfikenhet för islam som jag funnit hos befolkningen över hela landet. Jag känner inte alls igen mig i de opinionsundersökningar som visar att en stor andel svenskar har en negativ syn på islam.

Något annat som varit uppseendeväckande är hur invandrade grupper från länder med muslimsk majoritet återfinns i nästan varenda svensk kommun, tyvärr ofta i separata enklaver. I mina möten med kommunföreträdare finner jag ofta en aningslöshet inför vilka utmaningar detta kan innebära. Vi verkar ha bjudit in ett stort antal människor till vårt land och fördelat dem till olika kommuner, men utan en plan för hur de ska inlemmas i den svenska gemenskapsberättelsen. Denna grupp uppbär idag en stor del av den privata tjänstesektorn lokalt. En lokalinvånare av en kommun anmärkte en gång för mig att vi bör sluta uppröra muslimer genom koranbränningar och diverse utspel, för om de valde att strejka så skulle samhället stanna upp. Det låg något i dessa ord.

Jag har även bekantat mig med hur islam undervisas i svenska högskolor och vilka akademiska frågor som forskare väljer att belysa. Islamologer har sökt sig till mer vardagliga aspekter av muslimskt liv, men pressas ständigt av samhällsdebatten till att mer undersöka dogmatiska och fundamentalistiska aspekter av islam. Bilden av muslimer i Sverige påverkas ständigt av denna dragkamp.

Utifrån detta konstaterar jag att det finns ett gap mellan hur islam beskrivs i offentligheten, vad som forskas kring islam, hur muslimer själva upplever sin religiositet samt hur allmänheten uppfattar islam. Resultatet är att bilden av islam blir skev och förvirrande.

Den stela synen på islam har djupa rötter i Europas idéhistoria. Detta gör också att man missar att uppmärksamma de grupper inom islam som verkar för en annorlunda tolkning. Följaktligen menar många, likt Koopmans, att islam inte genomgått någon förändring i takt med tiden och att det finns få muslimska grupper som vill reformera läran. Här är det viktigt att utveckla vad man anser med förändring och reform. Det verkar antydas att det endast är ett västvänligt dito som avses. Men visserligen har islam genomgått en förändring, inte minst det ödesmättade året 1979 som Koopmans själv kallar ”den muslimska fundamentalismens genombrottsår”. Modern politisk islam har vuxit fram som ett motstånd mot västerländsk imperialism och influens. Denna utveckling har i min mening varit negativ för religionen som helhet. Att politisk islam blivit fundamentalistisk har skett med Västvärldens goda minne.

Men det finns många rörelser som motsätter sig denna fundamentalism. Jag själv tillhör en minoritetsgrupp som heter Ahmadiyya. Även om den utgör en liten del av världens muslimer, så anses den av vissa vara den snabbast växande grenen av islam idag.1 Församlingens sammankomster i Europa räknas bland de största muslimska konventen på kontinenten, och trots en liten församling i Sverige så har vi genom vår organisation haft ett oerhört genomslag i svensk massmedia. Ahmadiyya grundades av Hazrat Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908) i Indien, som gjorde anspråk på att vara den utlovade Messias. Rörelsen ser sig som en ortodox inriktning som åtskiljer religion och politik, förespråkar kvinnors självbestämmande och ser väldigt positivt på vetenskap. Den förste muslimske Nobelpristagaren hette Abdus Salam och var ahmadiyyamuslim. Han mottog priset i fysik år 1979. Församlingen är idag väl integrerad i såväl europeiskaamerikanska och afrikanska samhällen.

Visst finns fog för oro över integrationen av muslimer i västerländska samhällen. Men ljusglimtarna är fler än vad man vill påskina.

Kashif Virk är imam vid Islams Ahmadiyya församling. Han har sju års teologiutbildning och en masterexamen i religionshistoria vid Stockholms universitet.

TRE FRÅGOR OM SVERIGE

Kvartal ställde tre frågor på Sveriges nationaldag 2024 som jag fick möjlighet att svara på:

  1. Vad är det bästa med dagens Sverige?
  2. Vad är det sämsta med dagens Sverige?
  3. Om du hade möjlighet: Vad skulle du vilja förändra med Sverige?
  1. Det fascinerar mig och gör mig stolt att ett så relativt litet land kan prestera så bra i världen på så många områden, både i historia och nutid. I idrott, entreprenörskap och vetenskap med mera. Att vi företrätts av legendarer som ZlatanAvicii och Hans Rosling – för att nämna några få. Det visar en oerhört positiv bild av Sverige som land.
  2. Det oroar mig hur vi alltmer accepterat bilden av ett Sverige på förfall som sann. Hur problem med kriminalitet, invandring och sociala orättvisor präglar vår självbild. Allt färre verkar ha en positiv bild av framtiden.
  3. Det mångkulturella samhälle som vi skapat förutsätter att vi blir bättre på att mötas – både professionellt och privat. Jag är övertygad om att dialog ökar förståelsen för varandras olikheter och kan minska de motsättningar som finns. Bristen på detta anser jag vara en huvudorsak till aversion mot just min religion, islam.

Du har kanske missat

Upptäck mer från Imambloggen

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa