Rätten att häda har inte ifrågasatts
Vi vill inte förbjuda hädelse. Men man kan häda utan att sprida hat och avsky mot en folkgrupp, som muslimer, skriver Göran Lambertz och Kashif Virk i en replik.
Yttrandefriheten är ett fundament i ett fritt samhälle. Den bör inte begränsas mer än när de motstående intressena är mycket starka, som vid spioneri, olaga hot, hets mot folkgrupp, förtal och andra allvarliga brott som begås (eller kan begås) mot enskilda människor, grupper eller svenska staten genom yttranden.
Att påstå, likt Jacob Rudenstrand och Christer Sturmark (SvD Debatt 13/5), att de som motsätter sig koranbränningarna företräder ett införande av hädelselagar, är att göra debatten kring denna viktiga fråga en otjänst. Det är att spä på en redan polariserad debatt och att bortse från det som enligt vår mening gäller, nämligen att de aktuella koranbränningarna ska prövas i domstol för hets mot folkgrupp. Yttrandefrihetens gränser ska inte beslutas utav åklagare. Det är alltså frågan om ett allvarligt brott.
Vi vill inte förbjuda hädelse. Det är alltså en missuppfattning av Rudenstrand och Sturmark att vi skulle vilja utvidga lagen om hets mot folkgrupp och infoga hädelse gentemot religion. Det vill vi absolut inte. Men man kan häda utan att sprida hat och avsky mot en folkgrupp, som muslimer.
Kriminaliseringen av hets mot folkgrupp infördes 1949 som en följd av att förföljelserna av judar fortsatte i Sverige även efter Förintelsen och andra världskriget. Läser man förklaringarna till att förbudet infördes kan man se att det var just spridandet av hat, förnedring och avsky mot en utsatt grupp. Det var just detta som man ville kriminalisera. Bestämmelsen finns numera i brottsbalken, 16:e kapitlet 8:e paragrafen, och lyder så här:
”Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.”
När bestämmelsen tillkom betonades det i regeringens proposition att hatpropaganda kan leda till ”motsättningar och lidelser” som är ägnade att äventyra ordningen och säkerheten i landet och att ”det strider mot själva grundvalarna för vår civilisation att förfölja människor för deras härstamnings eller religions skull”.
Det är mot denna bakgrund som vi menar att åtal bör väckas och frågan avgöras av domstol. Att detta inte skett hittills är olyckligt då det gäller en så viktig fråga som har skapat så mycket förvirring kring var yttrandefrihetens gränser går i vårt land.
Vi anser att en prövning i domstol klarlägger om de aktuella koranbränningarna är inom yttrandefrihetens gränser eller inte. Vi menar, som sagt, att så inte är fallet. Detta innebär att vi alltså inte vill ändra lagen, utan få den lag som redan gäller prövad.
Integrationspolisen Ulf Boström från Göteborg har i ett öppet brev, riktat till Högsta domstolen samt våra högsta företrädare för politik, åklagare och polis, anhållit om att dessa aktioner prövas i domstol för att klarlägga om dessa nya, annorlunda opinionsyttringar utgör hets mot folkgrupp eller inte. Boström menar att åklagare är för låg instans för att avgöra frågan om de aktuella koranbränningarna, och att ärendet skall prövas av en domstol.
I brevet visar han också hur svensk och dansk strafflag närmast är identiska i frågan. Den danske aktören har redan dömts för just hets mot folkgrupp i Danmark därför att åklagare där har lyft hans opinionsyttring till domstol. Frågan för Sverige blir då: varför har inte ett enda utav dom 49 brottsrubriceringarna om hets mot folkgrupp mot honom lyfts till domstol?
För tydligheten skull: vi anser att det inte ska vara brottsligt att bränna Koranen eller andra heliga böcker per se.
Debatten och förvirringen kring koranbränningarnas vara eller icke vara bör komma till ett slut, och ett klokt och riktigt sådant. Skadorna som dessa aktioner har orsakat vårt samhälle är mycket stora, både på kort och lång sikt. Därför behöver saken prövas i domstol.
Vi håller med Rowan Atkinson, Jacob Rudenstrand och Christer Sturmark om att yttrandefriheten måste innefatta rätten att förolämpa eller kränka. Men inte någon rätt att sprida hat och avsky mot en folkgrupp.
Göran Lambertz
före detta justitieråd
Kashif Virk
imam, Islams Ahmadiyya församling och samhällsdebattör
