Yttrandefrihetsivrare ger frikort till hatare och hetsare
Att försvara yttrandefriheten är en reflexmässig handling för varje demokrativän. Men det är viktigt att vi inte bara står upp för yttrandefriheten, utan också försvarar den mot missbruk, skriver Kashif Virk.
Slutreplik
Yttrandefriheten är ingen naturlag, den är skapt av oss människor. Om vi inte vårdar och resonerar klokt kring den, kommer vi en dag att mista den. De som anser sig kunna försvara en yttrandefrihet utan några gränser behöver resonera över dess konsekvenser. De bör även kritiskt reflektera över påståenden som att yttrandefriheten ”utvecklas”, trots att man tillåter hat och missaktning. Hur är detta förenligt med värderingar som frihet och demokrati eller alla människors lika värde? Eller, vad gynnar det samhället om yttrandefriheten blir frikort till hatare och hetsare?
En dogmatisk hållning kring yttrandefriheten gynnar inte någon. Vi bör också komma ihåg att länder i Sveriges närområde resonerat helt olika kring dylika händelser.
Kritik mot Sverige
I ett yttrande från Civil Right Defenders, som stått bakom flera anmälningar mot koranbränningarna, är de av åsikten att dessa manifestationer utgör hatpropaganda och hets mot folkgrupp. Dessa aktioner har inträffat kring moskéer, under månaden Ramadan och i områden med stor muslimsk befolkning. De nämner även att Sverige fått kritik av FN för hur vi hanterar hatbrott mot minoriteter. Dessa faktorer behöver således bedömas av en domstol för att med säkerhet kunna slå fast om de utgör hatbrott, menar de.
Tyvärr är det många som, i det aktuella fallet, blandar ihop hädelselagar med hets mot folkgrupp. Men ingen yrkar på hädelselagar i Sverige. Vad vi däremot säger är att heliga skrifter också utgör symboler för respektive religioner. Att bränna en Torah under en sabbat eller minnesdag för förintelsen utanför en synagoga, är inte bara en form av kritik utan en symbolisk handling för att visa förakt och missaktning, till och med hets mot folkgrupp och trosbekännelse.
Historisk forskning om bokbränder framhåller de som en politisk praktik med symboliska implikationer snarare än enskilda, spontana och isolerade åsiktsyttringar, varmed det inte är böckerna eller de idéer de ger uttryck för som sådana som bränns, utan, symboliskt, de personer som associeras med dem.
Vill ni försvara yttrandefriheten? Gott så. Men blunda aldrig för att även friheter kan missbrukas.
Kashif Virk, Islams Ahmadiyya församling, Stockholm
