Pröva om koranbränningarna är hets mot folkgrupp i domstol
Debatt – Frågan vi alla behöver ställa oss är: är dessa aktioner ett uttryck för vår yttrandefrihet, eller är de snarare ett flagrant missbruk av densamma? Och än mer: vad är det egentligen värt att tillåta en individ bosatt utomlands att med polisunderstöd tillfoga vårt land sådan skada? Vi bör lyssna på integrationspolisen Ulf Boström som riktar kritik mot att åklagare gång på gång lägger ner förundersökningar som skulle leda till att koranbränningarna hamnar i domstol, skriver Kashif Virk, Islams Ahmadiyya församling.
Den senaste tidens koranbränningar har orsakat vårt land enorm skada, både lokalt och internationellt. Förövaren har lyckats splittra det svenska samhället ytterligare, med ökad risk för radikalisering och främlingsfientlighet. Terrorhotet mot Sverige är också förhöjt, enligt Säpo. Internationellt står det klart att dessa aktioner fördröjt vår Nato-ansökan under en högst orolig tid och försämrat våra relationer med andra länder. I vårt grannland Finland är dessa aktioner inte tillåtna.
Frågan vi alla behöver ställa oss är: är dessa aktioner ett uttryck för vår yttrandefrihet, eller är de snarare ett flagrant missbruk av densamma? Och än mer: vad är det egentligen värt att tillåta en individ bosatt utomlands att med polisunderstöd tillfoga vårt land sådan skada?
Prövas i domstol
Integrationspolisen Ulf Boström från Göteborg har i ett öppet brev, riktat till Högsta domstolen samt våra högsta företrädare för politik, åklagarmyndighet och polismyndighet, yrkat för att dessa aktioner prövas i domstol för hets mot folkgrupp. Han menar att det är fel av åklagare att gång på gång lägga ner förundersökningar som skulle resulterat i att ärendet hamnar i domstol. Den danske aktören har redan dömts för just hets mot folkgrupp i Danmark. I brevet visar han också hur svensk och dansk strafflag är närmast identisk i frågan. Frågan är: hur kan man då ha kommit till en annorlunda slutsats i Sverige?
Även förre utrikesministern Carl Bildt är av samma åsikt, och säger i Svd: ”Jag skulle inte alls tycka att det vore orimligt om lagen tolkades som att det är hets mot folkgrupp…Det är alldeles uppenbart inte yttrandefrihet att bränna ner en moské. Men att bränna en bok, är det yttrandefrihet? Överlåt det till juristerna att dra gränser men någonstans går en gräns vad man får bränna som del av yttrandefriheten, rimligen.”
Den svenska lagen säger dessutom att man inte offentligt får sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande mot en grupp personer med anspelning på trosbekännelse.
Enligt Ulf Boströms egen räkning har Paludan anmälts hela 49 gånger för hets mot folkgrupp i samband med koranbränningar i Sverige under de senaste tre åren. En del av anmälningarna har gjorts av polisen själva.
Men frågan har aldrig lyfts till domstol eftersom åklagare alltså konstant valt att lägga ner ärendena. Boström, en mycket erfaren polis med flera års tjänst i ryggen, skräder inte orden när han beskriver Sveriges hantering i frågan:
”Det känns nästan som att vi ska lära dem en läxa. Bränn deras heliga böcker och se hur de reagerar. Titta, de blir arga och sura! Det är ju ungefär som när man skulle testa häxor genom att slänga dem i en brunn.” (GP) Han menar själv att dessa aktioner lutar mot att vara hets mot folkgrupp.
Jag har själv rest runt landet och samtalat med många människor i koranbränningarnas efterdyningar. De flesta jag mött har varit överens om att koranbränningar inte borde få förekomma. De har ingenting med vare sig yttrandefrihet eller religionskritik att göra, utan ska betraktas som hatiska och föraktfulla handlingar med syfte att hetsa mot en specifik religiös grupp.
Den tyske poeten Heinrich Heine (d. 1856) sa mycket klokt: ”Där man bränner böcker, bränner man också tillslut människor”. Det nästföljande seklets barbari gentemot Europas judar skulle visa att han hade helt rätt. Vi borde lära oss av historiens misstag.
Debatten kring koranbränningarnas vara eller icke vara måste få ett slut. Skadorna det orsakat vårt samhälle går inte att uppskatta, både på kort och lång sikt. Därför behöver ärendet prövas av en domstol. Det är inte alls för mycket begärt.
Kashif Virk, Islams Ahmadiyya församling, Stockholm
Share this content:
