Som muslimer förväntas vi inte visa glädje över en persons död
Det är med stor bestörtning jag läser och ser människor som uttrycker glädje över Lars Vilks död. Var är er mänsklighet?
Kom ihåg att de som önskade ta hans liv är samhällets verkliga fiender, skriver imamen Kashif Virk.
DEBATT. I söndags dog den omstridde konstnären Lars Vilks i en fruktansvärd bilolycka i södra Sverige. I olyckan dog även två poliser som var anlitade för att beskydda honom. Tanken på hur de sista ögonblicken i deras liv måste ha varit samt hur deras nära och kära måste ha drabbats av oerhörd sorg efteråt, skakar om en i själen.
Därför är det med stor bestörtning jag läser och ser människor som uttrycker glädje över Vilks död. Var är er mänsklighet? Särskilt de som anser sig fira av någon slags ”kärlek” för sin tro, bör tänka efter flera gånger om. Som muslimer är vi följare av den person som var ”en barmhärtighet för hela världen” (Koranen 21:107).
Visa inte glädje när någon dör
Det här ska inte behöva sägas, men jag känner att jag ändå måste. När man hör om en människas död, så känner man sorg över detta. Om denna person är en närstående, så är sorgen större. När det gäller en person som sårat dig genom att håna och förolämpa någon som du älskar, så känner du förstås upprördhet över detta under dennes livstid. Men när denne dör så bör upprördheten upphöra och saken bör överlåtas till Gud.
Om någon som Gud håller kär hånas, så vet Gud bäst vilket beslut han ska fatta beträffande dennes öde, både i detta och nästa liv. Som muslimer förväntas vi inte visa glädje över en persons död, snarare bör vi be för dennes förlåtelse. Ingen troende kan utan vidare göra anspråk att föra Guds talan. Människor dör i bilolyckor varje dag, både goda och onda, och vi kan inte påstå att detta var en konsekvens av deras livsgärning.
Samhällets verkliga fiender
Yttrandefriheten var en mycket viktig princip för Lars Vilks. Jag själv har debatterat denna rättighet ofta eftersom jag anser den vara viktig i ett demokratiskt samhälle. Min åsikt var förstås mycket annorlunda än den Vilks hyste, vilket han även uttryckt. Jag minns ett möte med honom under en debatt i SVT om just yttrandefrihet för flera år sedan. När han hälsade på mig så var det med en viss rädsla för hur jag som muslim skulle reagera på att möta honom. Att livet under konstant beskydd hade satt djupa spår i honom var uppenbart att se. Vi måste komma ihåg att de människor som önskade ta hans liv, är samhällets verkliga fiender.
Efter Vilks tragiska död kommer säkerligen en förnyad debatt uppstå om yttrandefrihetens betydelse för vårt samhälle. Där vill jag som muslim bidra. Det är mycket beklagligt att vissa tar sig rätten att bete sig ovärdigt i religionens namn.
Av Kashif Virk
Imam, Islams Ahmadiyya församling
