Vägen tillbaka till ett vanligt liv måste gå genom rättsväsendet
I dagarna kom nyheten att Centrum mot våldsbejakande extremism träffar företrädare för kommuner och stadsdelar för att diskutera hanteringen av personer som haft samröre med våldsbejakande rörelser i bland annat Syrien. Totalt har 35 kommuner identifierats som möjliga platser dit dessa personer kan återvända. Syftet är att försöka förklara varför de åkte och vad radikalisering innebär.
Initiativet är positivt, och det ger en tydlig signal om att man tar frågan på allvar och att Sverige vill ta ansvar för sina egna medborgare.
Detta ansvar innebär också att eventuella brott som går att bevisa måste lagföras. Vägen tillbaka till ett vanligt liv måste gå genom rättsväsendet. Sedan är det viktigt att kontakten med dessa individer upprätthålls på längre sikt för att säkerställa att de lämnat det förflutna bakom sig.
En orsak till att dessa människor sökt sig till Syrien kan vara en upplevd frustration. Upphov till detta kan ha varit att de stått utanför samhället eller inte haft ett jobb som motsvarat utbildningen de har. Denna frustration är också viktig att bemöta. Det åligger särskilt oss religiösa ledare, och andra som arbetar ideellt, att fånga upp denna frustration och behandla den.
För att unga människor ska känna sig som en del av samhället är det också viktigt att de får religiös utbildning och kunskap på olika språk. Att enbart tala arabiska eller andra språk på sammankomster gör att den nya generationen muslimer, med bristfälla språkkunskaper i dessa hemspråk, inte får tillräcklig djup förankring i religionen för att kunna förstå dess fokus på fred, tolerans och medmänsklighet. Genom att även tilltala dem på svenska kan de få bättre verktyg för att förankra sin tro i den svenska vardagen.
I arbetet mot extremism har den svenska staten och media en oerhört viktig roll. Efter terrordådet i Nya Zeeland såg vi hur landets premiärminister Jacinda Ardern gav sitt helhjärtade stöd till den muslimska minoriteten. Våra svenska politiker kommer i dagsläget inte i närheten av detta, trots att ett sådant agerande på ett mycket positivt sätt skulle stärka gemenskapen mellan staten och landets minoriteter.
Sedan är det viktigt att, på internationell nivå, sluta ge stöd och bedriva handel med stater som öppet finansierar och pådriver terrorism. Vi kan inte på allvar göra upp med extremismen om vi inte är redo att avstå från handelsfördelar som indirekt göder den.
Extremism göds även av medial uppmärksamhet. Att minsta lilla nyhet om IS når förstasidor, gynnar bara IS. Att medierna å andra sidan inte uppmärksammar positiva händelser av religiös karaktär gör inte saken bättre. Utan tvekan spelar medier en oerhörd roll i att påverka opinionen, och de behöver använda sig av detta inflytande på ett ansvarsfullt sätt. De bör bli bättre på att fokusera på den breda majoriteten av muslimer, deras tro och vardag.
I den polariserade debatten om återvändare är det många som menar att vi bör stänga våra gränser. Jag menar i stället att vi bör ta ansvar för våra medborgare, och genom rättsväsendet ge dessa individer och deras familjer en andra chans. Att kunna hantera den situation som nu uppstår visar på handlingskraft och beredskap, som kan vara viktigt att ha i en orolig tid.