Bilden av religion föder polarisering
Motståndet mot religion har fått ett oerhört genomslag i det politiska samtalet. Och då en proportionerlig motröst saknas leder bilden som målas upp till ökad polarisering och klyftor i samhället, skriver imamen Kashif Virk.
I det svenska sekulära samhället anses det viktigt att religion och stat hålls isär. Religiösa inslag i offentligheten betraktas ofta med misstro. Inte sällan beskrivs religiösa personers tro som vidskeplig och långt från sunt förnuft.
Samtalen om religion saknar ofta nyanser, och det är ofta dess ytterligheter som beskrivs och diskuteras.
Oerhörd genomslagskraft
Trots all tydlighet med att man inte ska blanda ihop religion och stat, upplever jag hur motståndet mot religion fått oerhörd genomslagskraft i det politiska samtalet. Att yrka på förbud mot religiösa friskolor, böneutrop och andra religiösa inslag har blivit ett huvudtema i många partiers valrörelser.
Att belysa problemen med religiös intolerans och extremism och att markera mot detta upplevs också som särskilt viktigt. Att missbruka begrepp som sharia, jihad och burka för att väcka avsky har blivit allt vanligare.
Religionens negativa sidor
Att måla upp religionens negativa sidor i samhällsdebatten har inte varit en svår uppgift. Särskilt då motparten saknar en proportionell motröst. De som vill tro och leva sina liv som vanliga medborgare väljer ofta att inte beblanda sig i det allt för polariserade samtalsklimatet.
Att människor i sin vardag, genom alla medier de konsumerar, främst kommer i kontakt med den negativa bilden leder till ökad polarisering och klyftor i samhället. När det gäller våra politiker, myndigheter och vår mediekår, har jag under en längre tid upplevt en allmän och utbredd okunskap om religion, dess innebörd för människor och dess inneboende potential till att bidra till samhället på ett positivt sätt. Och i slutändan är det dessa inflytelserika personer och instanser som har som sin uppgift att reglera och skildra religionens roll i samhället.
Förvalta religionsfriheten
Deras uppgift är även att förvalta religionsfriheten, vars syfte är att begränsa statens inblandning i trosutövandet. Att deras slutsatser grundar sig på denna okunskap, ser jag som oroväckande.
Religionen ger mening, vägledning och stöd under svåra perioder. Den lär om en förutsättningslös godhet och välvilja som individen förväntas visa sin omgivning.
Moral och andlighet
Att leva som utövande religiös innebär ofta att man arbetar mot ett högre syfte, och att ens moral och andlighet ständigt utvecklas för att nå detta mål.
Lika mycket som religionen kan betyda oerhört mycket eller lite för olika människor, så kan det också betyda mycket olika för dem. Det viktiga är att religiösa övertygelser respekteras, särskilt av politiker och myndigheter.
Av Kashif Virk
Imam, Ahmadiyya Muslimska Samfundet
