Debatten kring islam spårade ur fullständigt under 2017
Imamen Kashif Virk önskar sig en möjlighet att få folkbilda kring islams läror gällande fred, mänskliga rättigheter och tolerans.
DEBATT | RELIGION. Som muslimsk debattör har år 2017 varit oerhört intensivt. Aldrig tidigare har islam varit ett så hett debatterat ämne som nu. Detta kan givetvis kopplas till samtida händelser, både lokalt och globalt. I april inträffade ett fruktansvärt terrordåd på Drottninggatan i Stockholm, av en förövare med muslimsk bakgrund. Efter detta dåd skrev jag en mycket uppskattad text, som jag minns med värme och glädje.
Men efter ett flertal framträdanden i medier, samtal och intervjuer under året, så känns det som att jag inte kan sammanfatta upplevelsen jag haft annat än med att konstatera: Debatten om religionen islam har spårat ut. Fullständigt.
Jag är inte ensam om att påpeka ovan faktum. Liknande har uttryckts av en rad andra skribenter under året. Susanna Birgersson skrev i Expressen i april att ”Kunskapen om läran och traditionen är /…/ närmast obefintlig när det kommer till islam.” I en ledare av Anders Lindberg i Aftonbladet konstaterade han om islam att det ”finns gott om fördomar, inte minst på internet.” Joel Halldorf skrev tidigare i november i Expressen att ”diskussionerna måste ske mot bakgrund av grundläggande kunskaper av det allmänna, inte bara det alarmerande, inom islam”.
Slöjan ett svårhanterligt plagg
Efter regeringens lukrativa handelsresa till Iran i april, passade en partiledare på att definiera slöjan som ”en symbol för kvinnoförtryck”. Detta uttalande slår självklart även mot ortodoxa kristna och judinnor. Men att slöjan är ett svårhanterligt plagg för vår offentlighet, som inte kan tolkas utan referens till hedersförtryck, börjar bli uppenbart.
Debatten kring pjäsen ”Muslim ban” på Dramaten under hösten fick en oerhört bitter eftersmak. Knappt hade vi lagt den bakom oss innan en ledamot under Sverigedemokraternas landsdagar tog sig friheten att dehumanisera muslimer i direktsändning.
Detta, och mycket mer, sker inte i ett vakuum. Vill man se exempel på grövre yttringar om islam och muslimer, kan man göra en enkel sökning i sociala medier. Grova generaliseringar, hatyttringar och missvisande inlägg har där blivit vardagsmat. Och nidbilden håller på att cementeras.
Svårt med nyanser
Muslimer kan – precis som alla andra – vara både offer och förövare. Men att man ständigt måste hänvisa till illdåd och förtryck som sker i en viss religions namn, även när man försvarar dess utövares rätt till religionsfrihet och ett värdigt liv, är ett kännetecken för en mycket orättvisande diskurs.
Det verkar vara oerhört svårt att se nyanser när det kommer till islam. I medier är det främst de radikala och de liberala inslagen som ges utrymme, och inte de traditionella.
Så, i stället för att mina bidrag till debatten om islam framöver ska handla om ämnen kopplade till extremism, antisemitism och islamofobi, önskar jag möjlighet att i stället få skriva om islams läror gällande fred, mänskliga rättigheter och tolerans. Vill någon ge mig denna möjlighet?
Det är en ödmjuk förhoppning, men under nästa år önskar jag att debatten om islam nyanseras och berikas genom kunskap och dialog. För detta har jag även ett par enkla förslag:
1. Skaffa en muslimsk vän eller bekant.
2. Besök en moské.
3. Läs Koranen – från pärm till pärm.
4. Läs en introduktionskurs om islam på universitetet.
5. Besök ett muslimskt land.
Av Kashif Virk
Imam, Ahmadiyya Muslimska Samfundet.
