Metoo bör även rymma kvinnorna som bär slöja
Berättelserna som strömmar in under Metoo-kampanjen är fruktansvärda. Hijab är ett mycket laddat plagg – men kanske kan förståelsen för kvinnor som väljer slöja som ett sätt att undgå oönskad uppmärksamhet nu öka, skriver imamen Kashif Virk.
Efter Metoo-kampanjen har tusentals kvinnor från olika branscher medverkat i flera upprop där de vittnat om hur män i maktpositioner trakasserat och våldfört sig på dem. Dessa berättelser är fruktansvärda och lämnar nog ingen oberörd. Att det pågått under en så lång tid utan att kvinnor vågat vittna om det visar också på en allvarlig brist i vårt samhälle.
Berörd av dessa berättelser kopplade jag det till plagget hijab, i en mycket omdiskuterad tweet. Jag anser att även detta perspektiv är viktigt i Metoo-kampanjen, och kanske kan förståelsen för kvinnor som väljer slöja som ett sätt att undgå oönskad uppmärksamhet öka. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det visar på ett faktum som vi alla nog känner till, nämligen att hijab är ett mycket laddat plagg.
Kvinnor i hijab får nedsättande kommentarer
Trakasserier mot kvinnor med hijab sker ganska ofta. Om detta vittnar även en rapport från Brå. Utöver nedsättande kommentarer och verbala påhopp, förekommer även fysiskt våld.
Det finns en norm i Sverige att man varken ska kommentera eller ha någon åsikt om hur kvinnor klär sig. Som muslim är jag redo att förhålla mig till detta. Men i ärlighetens namn, kan någon tala om för mig varför den hijabklädda kvinnan inte förlänas denna rättighet? Varför har hon ingen rätt att inte bli stirrad på, att inte få nedsättande kommentarer om sitt klädval och att inte bli en projektionsyta för samhällets fördomar?
Vissa menar att hijab objektifierar kvinnan. För mig är det svårt att begripa hur islam skulle objektifiera kvinnan mer än vad det kommersiella samhället gör. Där objektifieras kvinnan på var och varannan reklampåle, i tv-serier och filmer eller i diverse lektyrer. Alltfler röster menar nu att den senare objektifieringen allvarligt påverkar pojkars och mäns kvinnosyn. Det får alltså konsekvenser för hur kvinnor i samhället blir betraktade. I ett drömsamhälle skulle alla män utöva behärskning och respekt gentemot kvinnor, men verkligheten ser annorlunda ut.
Om en muslimsk kvinna bär hijab som ett uttryck för sin religiösa identitet och för att signalera att hon inte vill bli objektifierad eller få oönskade blickar riktade mot sig, så önskar jag att hennes val ska få mer förståelse. I Koranen står det angående hijabens syfte: Det är mer troligt att de (troende kvinnor) sålunda blir igenkända och inte blir förolämpade (33:59).
Kvinnorna i hijab ger inte vika
För mig symboliserar den hijabbärande kvinnan en mycket stark individ. Hon vet om att det plagg som hon bär kan utsätta henne för kränkningar, svårigheter med att få arbete och social stigmatisering. Hon känner till den starkt laddade diskursen om hijabens ”förtryckande natur”. Men ändå väljer hon att följa sin religiösa övertygelse, hellre än att ge vika för samhällets förväntningar.
Dessa kvinnor känner också till att hijaben har politiserats i vissa länder, att vissa tvingas bära den och att den blivit del av ett förtryck mot kvinnors friheter. Detta förtryck bör även vi religiösa företrädare motsätta oss tydligt. Jag har tidigare skrivit om det här i Expressen (”Befria slöjan från onda associationer”, ”Skillnad mellan hedersförtryck och slöjan”, ”Nej, slöjan är inte ett verktyg för förtryck”).
Jag önskar att Metoo-kampanjen även rymmer dessa kvinnors berättelser och perspektiv. Jag hoppas att ni också vågar berätta om era upplevelser. Ni är mycket modiga. Jag står vid er sida.
Av Kashif Virk
Imam, Ahmadiyya Muslimska Samfundet
