Ropa inte på förbud över muslimens huvud

Arrangemanget av årets Bokmässa kan inte ha undgått någon som följt media, med tanke på allt skriveri om nazistdemonstrationen, bojkotter och alternativa mässor i Göteborg. Vi som stod vid våra montrar insåg att många besökare valt att stanna hemma av säkerhetsskäl. De må även ha skrämts av närmast krigsliknande rubriker medierna.

Men trots all negativ uppmärksamhet kring Bokmässan så blev vår monter med temat ”Fråga en muslim” en stor succé. Under mässans alla dagar kom besökare entusiastiskt fram, och ur detta skapades den så viktiga dialogen som för människor närmare varandra. Denna dialog är också viktig för att vi ska klara av den oerhörda integrationsutmaning som vårt land just nu står inför.

Representanter och företrädare för minoritetsgrupper bör se dialog och aktivt deltagande i det offentliga samtalet som en viktig del av sin verksamhet. Så länge de inte är redo att föra samtal med det övriga samhället och berätta om sig själva, så kommer de ständigt att bli definierade av andra. Problemet med detta är att utomstående definitioner ofta är mycket missvisande, eller ibland rena nidbilder.

Detta gäller särskilt muslimer. Just därför är det särskilt viktigt att det offentliga samtalet får fler muslimska röster. Ibland känner jag dock stor ensamhet när jag skriver om frågor rörande islam i media. Jag hoppas kunna inspirera företrädare från andra inriktningar till att göra detsamma.

Jag är övertygad om att människor med olika uppfattningar kan leva tillsammans. Vad som binder oss samman behöver inte vara åsikter och livsåskådning. Det bör vara den glädje och stolthet man bär av att få vara en del av det svenska samhället. Där åsikter skär mot varandra, bör dialog bidra till ökad förståelse.

Den ökande polariseringen och kraven på anpassning gynnar inte integrationsarbetet. Att nazister kunnat demonstrera under vår demokratis högtidsdagar (Almedalen och Bokmässan), ser jag som ett resultat av att samhället dras allt mer isär. Mer radikala grupper ser då möjlighet att kunna påverka och ta plats.

Majoritetssamhället bör också vara redo att föra dialog med minoriteterna. Nyligen skrevs en debattartikel i Expressen av företrädare för KDU (9/10) om krav på förbud av niqab i offentlig verksamhet. Jag menar att dessa krav bör föregås av en dialog med minoriteterna, i stället för att man ropar efter förbud över deras huvuden.

Dylika krav visar endast att vad vi misslyckats genomföra genom integration, nu i stället ska ske med assimilation. Därför tycker jag att kommentaren till denna artikel från Kristdemokraternas partistyrelse var mycket klok: ”Samtal och praktiska lösningar är vägen framåt” och vidare ”Partistyrelsen anser att det dessutom finns en stor risk att ett förbud blir kontraproduktivt och att det i stället stigmatiserar och skrämmer niqab- och burqa-bärande kvinnor från det offentliga livet.”

Vägen framåt är dialog, att vi träffas och samtalar på lika villkor och förutsättningslöst. Vi kommer då finna att vi bär på stora likheter, och att våra olikheter likväl kan omvandlas till en styrka snarare än splittring.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.