Medmänsklighet är Ramadans lärdom

Medmänsklighet är Ramadans lärdom

Eid-tal 2017 (Eid-ul-Fitr)

كُنْتُمْ خَيْرَ أُمَّةٍ أُخْرِجَتْ لِلنَّاسِ تَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَتَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنْكَرِ وَتُؤْمِنُونَ بِاللَّهِ

Ni är det bästa bland folk, som upprättats till mänsklighetens fördel; ni påbjuder det goda och avråder från det onda, och ni tror på Allah. (Ale Imraan vers 111)

Alhamdulillah, med Guds nåd har vi efter en intensiv fastemånad idag samlats här för att fira högtiden Eid-ul-Fitr. Fitr betyder på arabiska att bryta fastan, och i och med denna högtid så har fastemånaden avslutats. Det innebär att vår vardag nu kommer att återgå till det normala.

Men Ramadan har givit oss ett flertal viktiga lärdomar, som vi alltid bör bära med oss och göra till en del av våra liv. Det är lärdomar av dyrkan, uthållighet och tålamod. Men denna månad har även givit oss en annan viktig lärdom, nämligen medmänsklighet. Idag ämnar jag således tala om medmänsklighet.

Medmänsklighet kan betyda många saker. Bland dess synonymer återfinns filantropi och människokärlek. Men även solidaritet och empati är relaterade till ordet. Den Helige Profeten (saw) sade att Ramadan är medmänsklighetens månad (شھر المواساۃ). Under denna månad får muslimer uppleva hur det är att vara fattig och leva med hunger och törst. Detta syftar till att inspirera oss att aktivt hjälpa våra medmänniskor som har det svårt och magert.

Att visa medmänsklighet utgör en central del av islams lära. En muslim har två skyldigheter; den ena gentemot Gud och den andra gentemot sina medmänniskor. I den Heliga Qur’anen säger Allah:

Det är icke rättfärdighet att ni vänder era ansikten mot Öst eller Väst, utan (sant) rättfärdig är den som tror på Allah och den Yttersta dagen och änglarna och Boken och profeterna, och som av kärlek till (Gud) ger ut av sin egendom till släktingar, de föräldralösa, de behövande, de vägfarande, de tiggande och för att frige slavar… (al-Baqarah vers 178)

Sann godhet ligger alltså inte enbart i att vända sig i bön i en viss riktning. Så länge denna bön inte inspirerar oss att förstå vår skyldighet att som troende på Gud även bistå de bland Hans skapelse som är utsatta. Denna lära är återkommande i vår heliga skrift. Exempelvis står det i surah ar-Rum vers 39:

فَآتِ ذَا الْقُرْبَى حَقَّهُ وَالْمِسْكِينَ وَابْنَ السَّبِيلِ ذَلِكَ خَيْرٌ لِلَّذِينَ يُرِيدُونَ وَجْهَ اللَّهِ وَأُولَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

Att ge närstående deras andel, och de behövande och de vägfarande. Detta är utmärkt för de som önskar Allahs välbehag, och dessa är de framgångsrika.  

Lägg märke till att här används ordet ”haqq”, dvs andel. I varje muslims egendom finns det alltså en beskärd andel som tillkommer de behövande i samhället. På ett annat ställe beskrivs de sant troende med följande ord:

وَيُؤْثِرُونَ عَلَى أَنْفُسِهِمْ وَلَوْ كَانَ بِهِمْ خَصَاصَةٌ

Dvs att de ger andra företräde över sig, trots att de själva står i behov. Detta är sann altruism, dvs osjälviskhet och människokärlek.

Den Helige Profeten Muhammad (saw) var själv en aktiv förespråkare av och en förebild gällande medmänsklighet. Redan innan sitt profetkall ingick han i ett förbund som kom att heta hilful fuzul. Detta ingicks av ett flertal ungdomar i Mecka, som beslöt sig för att tillsammans upprätta social rättvisa och hjälpa de svaga. Senare, när Hazrat Muhammad (saw) fick sitt Gudomliga uppdrag, var det första vittnesmålet om hans ädla personlighet det av hans hustru Hazrat Khadija (ra), som sade: Aldrig! Allah kommer aldrig att förnedra dig. Du har goda relationer med dina närstående, du talar sanning, du hjälper de fattiga och utsatta, du vördar dina gäster, och du bistår de som hamnat i trångmål.”

Den Helige Profeten av Islam var således en sann medmänniska, och även den religion som han grundade är en sann förespråkare av medmänsklighet. Profeten (saw) sade: Ad-din nasihatun, dvs att tron är namnet på välvilja. Han sade även att ”i sin inbördes barmhärtighet, kärlek och tillgivenhet, är de troende likt en kropp. När en del utav den smärtar, så lider även resten utav kroppen med vaka och feber. Den Helige Profeten (saw) uppskattade även andra som agerade medmänskligt. En gång sade han om stammen Ashar: När de drabbas av nöd i krig, och deras matransoner sinar i staden, så samlar de allt de har i ett tyg, sedan delar de upp det i lika stora andelar till alla. De är från mig och jag är från dem.

Hazrat Abdullah bin Umar berättar att en gång fick den Helige Profeten (saw) 10 dirhamer från någonstans. Då kom en klädsäljare, och Profeten köpte då en skjorta från honom för 4 dirhamer. Han tog på sig den och gick ut. En person från Ansaar frågade då Profeten om han kunde få denna skjorta, och bad att Allah i utbyte skulle ge honom paradisets kläder (berätta om tabarruk). Profeten (saw) gav då honom skjortan, och gick sedan till en annan klädsäljare och köpte ännu en skjorta för 4 dirhamer. Nu återstod 2 dirhamer. På vägen hem mötte han en tjänarinna som grät. Profeten (saw) frågade varför hon grät, och hon svarade att hon fått två dirhamer av sin mästare för att köpa mjöl, men att hon råkat tappa bort dem. Profeten (saw) gav då genast henne sina två dirhamer, men när han skulle gå därifrån började hon gråta igen. Han frågade henne igen varför hon grät? Hon svarade att hon är rädd att bli slagen av sina mästare för att hon blivit försenad. Profeten (saw) gick då med henne hem och sa till hennes mästare: Denna tjänarinna var rädd att hon skull bli slagen utav dig? Han svarade: O Allahs sändebud! På grund av ert hedervärda besök så friger jag henne idag. Profeten (saw) gav honom glädjebud, och sa sedan: Se hur Allah välsignat våra 10 dirhamer, jag har skänkt en skjorta till en vän från ansaar, en skjorta fick Guds sändebud och en slavinna blev frigiven. Jag lovprisar min Herre som givit oss allt detta av sin Makt.

Munzir bin Jarir (ra) berättar att vi en förmiddag satt hos den Helige Profeten (saw), då några människor från ett fattigt folkslag kom till Profeten med trasiga kläder och utan skor. De bar på sina svärd. De var från stammen Mudar. När Profeten (saw) såg deras magra tillstånd, förändrades hans ansiktsuttryck. Han gick hem och kom sedan ut och bad Hazrat Bilal (ra) göra adhaan för zohr-bönen. Efter Bönen talade han till folket och uppmuntrade dem att ge sadqah/allmosor. Folket gav då dinarer, dirhamer, kläder och mat och staplade det i två högar. Muznir berättar att jag såg mot den Helige Profetens ansikte, som lyst upp av glädje likt skimrande guld.

En gång besökte Profeten (saw) en sjuk person, och frågade honom om han önskade äta något särskilt? Personen svarade att han vill äta bröd av vete (gandum). Profeten (saw) sade då att den som har bröd av vete i sitt hem bör hämta det för denne sin bror. Han sade sedan: När era sjuka önskar äta någonting särskilt, så bör ni ordna det åt dem. En annan sjuk bad honom om bröd tillagat av mjöl, mjölk och socker, vilket Profeten (saw) ordnade.

Hazrat Anas bin Malik (ra) berättar det i Medina bodde en galen (majnoon) kvinna som hette Umme Zufar. Hon hade varit tjänarinna åt Hazrat Khadija (ra) Profetens hustru. En dag kom hon till profeten (saw) och sade: Jag har ett viktigt ärende, och önskar tala i enrum. Profeten (saw) svarade då (be sakhta) att ”O Umme fulan, du må sätta mig i vilken gränd eller gata av Medina du önskar, jag kommer förvisso att uträtta ditt ärende. Hon gick således och satte sig, och även Profeten (saw) slog sig ner. Umme zufar delgav då sitt ärende, och Profeten (saw) reste sig inte föräns hon blivit nöjd.

En gång ställde sig den Helige Profeten (saw) upp för bön. En beduin kom och tog tag i hans dräkt, och sa att han hade ett litet ärende och behövde se till det omedelbart så att han inte skulle glömma det. Profeten (saw) följde då med honom ut från moskén och uträttade ärendet, och kom sedan tillbaka för att leda bönen.

Detta var ett fåtal ädla exempel från livet av vår käre profet (saw). Det belyser betydelsen av att hjälpa sina medmänniskor. Vi bör eftersträva att införliva samma anda och inställning i våra liv.

Just nu genomgår världen en oerhört orolig tid. Miljontals människor är på flykt. Kriget i Syrien skördar många liv och efterlämnar sådan misär att man blir alldeles matt av att tänka på det. Tusentals migranter dör under livsfarliga turer över medelhavet. Krig och elände sker i varje världsdel, och sedan en längre tid även i Europa (Ukraina). Vi Ahmadiyyamuslimer ser detta som ett tecken på att världen glömt bort sin Skapare och Gud. Vi bör därför känna oerhörd sorg och empati för den lidande mänskligheten, och fylla våra böner med vädjan till Allah om att Han ska förbarma sig över mänskligheten. Men vi bör också aktivt utöva vår medmänsklighet genom att hjälpa människor i behov, med all den rikedom och välstånd som Allah givit oss. Jag ber er fundera över detta och göra det till en aktiv del av ert liv att tjäna människor i behov. Låt aldrig er själva bli likgiltiga inför människors utsatthet, som kryper sig allt närmre oss. Vår käre Profet (saw) sade en gång:

ابْغُونِي الضُّعَفَاءَ فَإِنَّمَا تُرْزَقُونَ وَتُنْصَرُونَ بِضُعَفَائِكُمْ

Att sök mig bland de svaga, för förvisso tilldelas ni uppehälle och bistås genom de svaga bland er. Även den Utlovade Messias (as) hade en brinnande empati för mänskligheten, vilket han en gång beskrev vara mer intensiv än en moders kärlek. I en dikt skriver han:

مرا مطلوب و مقصود و تمنا خدمت خلق است ہمیں کارم ہمیں بارم ہمیں رسمم ہمیں راہم

Dvs att mitt begär, mitt syfte och min önskar är att tjäna mänskligheten; detta är min uppgift, detta är min börda, detta är mitt sätt och detta är min väg.  I sin bok Siraj-e-Munir skrev han:

”Vår grundsats är att man ska vara medmänsklig mot hela skapelsen. Om en person ser att det brinner hos en hinduisk granne och inte reser sig för att släcka elden, så säger jag i sanning att han inte tillhör mig. Om en person bland våra anhängare ser att någon dödar en kristen, och han inte hjälper honom att komma undan, så säger jag i all korrekthet att han inte tillhör oss”

[Siraje Munir, r-k volym 12 sidan 28]

Detta, mina kära vänner, är de ideal vi bör eftersträva i våra liv. Låt denna Ramadan och denna Eid bli en påminnelse för detta. Jag önskar er och era kära en välsignad högtid. Amin

You May Have Missed

Upptäck mer från Imambloggen

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa