Föråldrade hädelselagar förväxlas med religionskritik

Föråldrade hädelselagar förväxlas med religionskritik

DN Åsikt 16/6 2017

Religionskritik har även betydelse för utövarna själva, då det hjälper dem att utmana och utveckla sin egen tro. Religiös intolerans finns inom alla religioner.

Olle Dahlberg skriver en oerhört klok och balanserad text om religionskritikens betydelse i samhället. Principiellt håller jag med honom om att ingen ideologi eller religion kan förvänta sig rätten att undgå kritik. Inte heller ska kritik leda till illavarslande konsekvenser i samhället. Jag har själv i fem år bemött kritik mot min religion genom debattartiklar i medierna.

Det jag reagerar mot i texten är dock att endast islam tas upp som exempel. Det är korrekt att intoleransen som fenomen särskilt uppmärksammas hos muslimer. Men jag anser det vara till nytta att här ge perspektiv.

Hädelselagarna i många muslimska länder, som exempelvis Pakistan, är en kvarleva från kolonial tid. Dessa lagar har senare tilldelats en mycket ödesdiger tillämpning, och här har religiösa extremister och radikaler spelat en nyckelroll. Det är senare denna syn på religionskritik (att den förväxlas med hädelse) som i och med globaliseringen går att finna exempel utav i andra delar av världen. Muslimer som flyttat från Mellanöstern och Nordafrika bär därför med sig dessa idéer om att religionen varken får ifrågasättas eller kritiseras.

Studerar man livet av islams grundare, så finner man flera exempel på hur människor i hans omgivning ofta tog sig rätten att kritisera och även förolämpa honom offentligt. En gång hälsade en grupp judar i Medina på honom genom att säga ”As-saam aleikum” (”död vare över dig”, en förvrängning av den muslimska hälsningen). Profeten Muhammad (frid vare med honom) valde att besvara med ett enkelt ”wa aleikum” (det vill säga ”detsamma”).

Hädelselagar är alltså en senare tillkomst inom islam (och kristendomen), och som saknar stöd i urkunderna. Att de sedan kopplats ihop med religionskritik är än mer olyckligt. En människans religiösa övertygelser kan inte vara fruktsamma så länge de inte utmanas och ifrågasätts, både av den utövande själv men även genom andra människor. Varje religion genomgick i sin begynnelse en längre tid av motstånd och förföljelser, vilka bemöttes med tålamod och därför resulterade i både personlig och kollektiv utveckling. Om man förväntar sig att religionen inte längre får kritiseras, så kommer denna positiva utveckling att upphöra.

Jag heter Kashif Virk och arbetar som imam i Stockholm. Jag studerar även religionshistoria på Stockholms universitet. Under flera år har jag debatterat religionsfrågor i svensk media.

 

Du har kanske missat

Upptäck mer från Imambloggen

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa