”Viktigt visa att vi har religionsfrihet”
Religiösa symboler. Ingen ska ha rätt till ”särbehandling” på grund av sin privata religiösa tro. Men det innebär inte att uttrycken för den ska kunna förbjudas utan ordentlig motivering.
Kort efter EU-domstolens beslut om att ge arbetsgivaren rätt att förbjuda religiösa symboler på arbetsplatsen, har vi börjat se konsekvenserna i Sverige. En SD-politiker i Västmanland har lämnat in en motion om ”neutral” klädpolicy för offentligt anställda, med EU-domstolens beslut i ryggen.
Sverige är redan innan detta beslut ett land präglat av stark sekularism, med unika värderingar i många samhällsfrågor. Att EU-domstolens beslut är särskilt välkomnat här är inget som förvånar mig. Men jag skulle ödmjukt vilja framföra några tankeställare för alla dem som anser denna rätt vara självklar för arbetsgivaren.
En arbetsgivare har rätt att införa regler för sina anställda för att gynna sitt företag. Det kan även vara vissa regler som rör de anställdas säkerhet. Huvudsyftet med ett sådant förbud bör vara att det är motiverat med reella skäl. Det oroar mig att ett förbud mot religiösa symboler på arbetsplatser på många håll ska motiveras av att man ogillar muslimska slöjor. Ingen ska ha rätt till ”särbehandling” för sina privata, religiösa preferenser. Men vi verkar ha passerat den tid då vi haft förståelse för betydelsen av människors religiositet, och nu vill kunna förbjuda den utan en ordentlig motivering.
EU-domstolens beslut har inte uppstått i ett vakuum. Den går att koppla till utmaningar som samhället har när det gäller invandring, integration – särskilt relaterat till islam och muslimer. Om man tror att detta beslut underlättar integrationen, så anser jag att det tvärtom kommer att ha motsatt effekt. Det beror på de felaktiga signaler det skickar, särskilt till muslimska kvinnor.
Många människor som flytt förtryck – däribland religiöst – får signalen att även i Europa så kan religiösa preferenser förbjudas på arbetsplatser. Det vore viktigare att skicka motsatta signaler, anser jag, där vi talar om för nyanlända att här råder religionsfrihet även på arbetsplatser.
Att jämställa slöjan och andra religiösa symboler med politiska och filosofiska symboler är för mig obegripligt. Vissa har gått så långt att de gjort jämförelser med förbud av hakkors. Även åsikten att ”religionen kan man lämna hemma” och att det är något privat, är något relativt unikt med Sverige. Men om man tror att man bättre kan integrera människor med starka religiösa preferenser genom dylika beslut, så har man väldigt fel.
Begreppet ”neutralitetspolicy” används av SD-politikern för att motivera ovan nämnd motion. Jag undrar huruvida det verkligen är ett parti med nationalistiska åsikter som ska få avgöra om något är neutralt eller ej?
Kashif Virk, imam, Islams Ahmadiyya församling Stockholm