Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering
Igår (21/3) var det den internationella dagen föravskaffande av rasdiskriminering. Kulturhuset i Stockholm bjöd in till ett seminarium med intressanta panelister som talade om rasism, hatbrott och intolerans. I diskussionen framgick även att Sverige jämförelsevis ligger långt efter andra länder ibland annat lagstiftningen mot hatbrott. Toleransen har nått en nivå där vi hellre argumenterar mot rasisten än att lagföra denne. Detta trots att rasism och rasistiska handlingar är ett brott enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Under programmet fick jag möjlighet att belysa ämnet utifrån ett muslimskt perspektiv. Att debattera islam i svensk media kan, och har, påkallat islamofobiska uttryck mot mig. Men folk har svårt att urskilja mellan islamkritik (vilket är acceptabelt) och islamofobi. Ofta utgör påståenden om islam en blandning av detta. Detta riskerar att muslimer i samhället blir mer utsatta för hatbrott.
Rasism är en oerhört motbjudande syn på mänskligheten. Dock är det förvånande att vi i Sverige inte vill ta det för vad det är, och istället resonera med något som omvärlden anser vara brottsligt. Samtidigt vill vi framföra oss själva som humanismens fanbärare. Det blir oerhört problematiskt för oss, och detta är något som omvärlden iakttagit på sistone.
Som en konkret åtgärd föreslog jag igår att vi borde ha en samordnare mot rasism. För ja, likt extremismen är ett allvarligt problem som kräver en sådan person, så utgör även rasismen ett hot mot vår demokrati. Denne samordnare bör resa runt i landet och besöka skolor och verksamheter för att tala om rasismen och dess uttryck, och om människors lika värde.
Det samhälle som byggts upp i Sverige förblir något som vi alla borde vara stolta över. Men när det krävs agerande för att bevara vår demokrati, så bör vi inte tveka att ta de rätta besluten. För detta behövs både beslutsamma politiker och en engagerad allmänhet. Vi alla bör verka för att minska polariseringen i vårt samhälle.
