Låt oss motverka radikalisering tillsammans
Dagens Samhälle 26/2 2016 – På torsdagen (11/2) var jag på Liberalernas program om extremism i Stockholm (http://stockholm.liberalerna.se/den-valdsbejakande-extremismen-ett-hot-mot-jamstalldheten-i-sverige/). Fokus var på den islamistiska extremismen och dess ökade utbredning i våra storstäders förorter. Magnus Ranstorp presenterade sin rapport från 2009 (https://www.mah.se/upload/Forskningscentrum/MIM/2009%20Seminars/vardegrund_175076a.pdf) där situationen i Rosengård studerades. Riskfaktorer för att människor exponeras för radikala idéer uppgavs vara bland annat trångboddhet, kriminalitet och låg sysselsättning. Av rapporten framgick även att myndigheter har bristande insyn i vad som egentligen försigår i våra mest segregerade förorter. Man talar om parallella samhällen där den svenska värdegrunden inte gäller för var och en, utan får ge plats för bland annat hederskultur.
På seminariet fanns även Erik Ullenhag, ekonomisk-politisk talesperson för Liberalerna. Han är en av få politiker som verkligen varit länken mellan staten och civilsamhället. Under sin tid som integrationsminister besökte han flera religiösa och kulturella organisationer, däribland vår moské i Göteborg, och tog till sig viktig kunskap om vilka förutsättningar som råder i mer eller mindre slutna miljöer. Han påpekade att det förtroende han fick underlättade för honom att sedan även kunna påtala för dessa organisationer om vilka värderingar som de förväntas följa som svenska medborgare.
Ett liknande arbete utförs idag av Mona Sahlin, som i sin uppgift som Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism har besökt flera muslimska organisationer och församlingar. Jag själv har oerhört stort förtroende för henne, just på grund av att hon visat vilja till samarbete och dialog.
Idag står vårt land inför oerhörda utmaningar. Motgiftet mot polariseringen är dessa tjänstemän som strävar efter att vara bryggan mellan majoriteten och minoriteten. Genom den förståelse de visar, så uppmuntras minoritetsgrupper till att i större omfattning omfatta våra demokratiska värderingar och jämlikhet.
Jag blir förbryllad över hur våra förorter ofta beskrivs i väldigt generaliserande termer. Högt uppsatta ämbetsmän vill gärna skylta med alla de gånger som de besökt orter som Tensta eller Rinkeby. Men hur mycket får man bevittna om detta besök sker i en polisbil, eller om bara deltar i ett samtal på det lokala biblioteket? Vi behöver fler politiker som vågar och vill bygga upp förtreonde och sedan ta den viktiga diskussionen om vilka värderingar som förväntas från alla dem som är bosatta i vårt land.
Som imam i en muslimskt samfund, Ahmadiyya, har jag ett personligt ansvar att se till att medlemmar lär sig språket, utbildar sig och integrerar sig i det svenska samhället. Men jag önskar se att det svenska samhälle som jag uppmanar dem att bli en del utav även är redo att sträcka ut sin hand för att välkomna dem. Sedan måste myndigheter bli varse om det arbete som redan sker i våra organisationer för att motverka radikalisering, ojämlikhet och brist på integration. Jag hoppas även att fler religiösa institutioner visar vilja att samarbeta när möjligheten ges
