Replik: Gud förvandlar världen över tid
Prästen Tony Larsdal skriver i sin debattartikel om hur människans moral utvecklats över tid och hur Guds lagar anpassats efter denna utveckling. Att människor omskolades från barbari till civilisation anser Larsdal var en del av den gudomliga planen. Den människosyn som skulle vara för evigt förmedlades sedan genom det Nya Testamentet, anser han.
Ur ett religionshistoriskt perspektiv är denna förklaring inte ny. Innan upplysningen gick teologin ut på att just förklara hur tidigare religioner och ”vanföreställningar” var underordnade kristendomen och dess upplysande läror.
Vi muslimer har djup respekt för Jesus (frid vare med honom). Koranen förklarar honom vara messias och ”ett sändebud till Israels folk” (3:49). Detta betyder självfallet inte att den bild av Jesus (frid vare med honom) som förmedlas i det Nya testamentet är generellt accepterad av islam.
Larsdal skriver att även Gamla Testamentet inom kristendomen anses vara inspirerad av Gud, även om den uppenbarades under en tid av hårda hjärtan. Här uppstår ett problem, då det är omöjligt att precist anse när och vilka det var som skrev ner GT. Då är det även svårt att avgöra huruvida de kunde fått direkt inspiration av högre makter.
I det Nya testamentet talar Jesus aldrig förnekandes av de tidigare buden. Tvärtom läser vi att han helgar sabbaten (Mark 2:27) och åberopar ofta de tio budorden. Han förklarar sig själv vara skickad till de förlorade åren av israels hus (15:24) och säger att frälsningen kommer från judarna (Johannes 4:22). Även flera andra verser tyder på att Jesus snarare bejakade än förkastastade de tidigare lärorna. Jesus talade även om någon eller något som skulle komma efter honom, som mer tydligt skulle kunna förklara verkligheten bakom saker och ting (Johannes 16:7-15). Jag har förståelse för att dessa och andra verser tolkas annorlunda i den kristna traditionen.
Hursomhelst, så vill jag främst kommentera det Larsdal skriver om islam, nämligen:
”När man läser antik historia märker man hur barbarisk människan i allmänhet var för 3-4000 år sedan. Det var inget konstigt att en stam anföll sina grannar, dödade männen och tog kvinnorna som slavar (jämför med Per Bauhns artikel om stamtänkande i SvD 15/1). Så gjorde meder (Jes 13:15-18), så gjorde arameer (2 Kung 5:2), så gjorde Muhammed i Medina (Koranen 33:26-27). I dag reagerar vi med avsky när IS/Daesh gör så mot yazider.”
För det första är dessa påståenden motsägelsefulla. Hur kommer det sig att människor var barbariska för tusentals år sedan, men att vi fortfarande ser prov på detta barbari? Frågan borde ju vara huruvida någon religiös skrift bejakar och förespråkar barbari eller inte?
Sedan drar Larsdal onekligen en koppling mellan arkaiskt barbari, islam och IS/Daesh. Jag undrar hur man som präst ens kan göra ett sådant svepande påstående, eftersom man då medvetet bortser från medeltiden och alla de ondskor som då spreds i kristendomens namn. Det vore ju inte särskilt upplyst om man föreslog att barbariet under medeltiden i själva verket inspirerades av bibeln?
Citatet från Koranen, som Larsdal anser handla om stamkrig, mord och kvinnoslaveri, lyder:
”Och av Bokens folk hämtade Han ner dem som hjälpt dem (fienden) från deras fästningar och satte skräck i deras hjärtan. Några dräpte ni och några tog ni till fånga. Och Han lät er ärva deras mark och deras hem och deras rikedom, och dessutom en sådan mark där ni ännu inte satt er fot. Och Allah har makt över allting”.
Dessa verser avser i själva verket ett krig där stammar från hela Arabien år 627 gick samman för att angripa muslimerna i Medina. Muslimerna hade tidigare slutit ett förbund med stadens judar om att man inte skulle hjälpa fienden mot varandra. På grund av att judarna (stammen Banu Quraizah) bröt mot detta förbund så var den muslimska reaktionen en straffåtgärd. Hursomhelst, läser man denna skildring i historien så finner man spår av att profeten Muhammad (frid vare med honom) önskade förlåta Banu Quraizah, men att omständigheterna inte tillät det. Under alla tider har orientalister opponerat sig mot denna historiska incident, utan vidare insikt i dess historiska bakgrund. Därför är det förvånande för mig att även en nutida präst anser detta vara exempel på barbari, plundring och kvinnoslaveri.
Religioner bör studeras utifrån ett jämförande perspektiv samtidigt som man även har kunskap om varje religions individuella historia. I en kunskapsepok som vår imponerar svepande påståenden om religioner föga.
