Dåden i Paris har inget med religion att göra
Devin Rexvid skriver (GP Debatt 20/11) att kampen mot islamistisk terror måste ändra kurs, och att ”Väst” enligt upplysningens ideal borde satsa på att stödja sekulära krafter i både öst och väst. En rad svepande påståenden görs även om ”liberala muslimer” som försöker ”mörklägga och försköna” islams ”våldsbejakande föreskrifter”. Eftersom jag under en längre tid debatterat i media om dessa frågor skulle jag vilja bemöta Rexvids kritik.
Först vill jag berätta lite om Devin Rexvid. I början av året skrev Rexvid en artikel i SvD Brännpunkt (Att hata islam är inte en fobi – 24/1). Titeln avslöjar att skribenten hyser ett visst förakt mot islam. Läser man artikeln så förstår man varför.
Rexvid skriver bland annat:
”Under min barndom blev jag liksom hela min generation utsatt för islamisk indoktrinering.”
”Obligatorisk undervisning i islamisk lära gjorde mig oerhört rädd för islams våldsbejakande karaktär. Det var en förlegad syn på barn, kvinnor, män, oliktänkande och icke-muslimer som gjorde mig rädd för islam och som fick mig hoppa av och bli ateist.” (http://www.svd.se/att-hata-islam-ar-inte-en-fobi)
Islams läror har varit offentliga i 1400 år. Koranen har översatts till över hundra olika språk och finns tillgänglig för alla. Det har funnits en tid då muslimer som inspirerades av den uträttade vetenskapliga stordåd som lämnat ett evigt avtryck i världshistorien. Än idag verkar religionen ha en tilldragande kraft, då islam är bland de snabbast växande religionerna i världen och även många svenskar på senare tid accepterat islam.
Samtidigt har även fördomar och kritik mot Koranen funnits lika länge. Orientalister har sedan länge förvrängt biografin av islams profet och framställt honom som krigslysten, lustfull och som en despot. Viss kritik är begriplig i den meningen att kritiker först studerar skriften och historieböckerna, och sedan jämför den med vissa samtida muslimers agerande. Slutsatsen blir oftast att islam i själva verket handlar om förtryck, intolerans och terror. Jag menar att man måste studera både skriften och historieböckerna ur sina korrekta perspektiv, vilket både islamkritiker och islamister har misslyckats med.
Islam – och då menar jag religionen islam och inte vissa utövare – är öppen mot kritik. Det står i Koranen att meningsmotståndare är välkomna att framföra sina argument och invändningar (27:64). Det konstateras att inget tvång får råda i religiösa ärenden (2:256). Koranen säger att ett lands regenter ska vara förtroendevalda (4:59) och att de sedan ska regera genom samråd med befolkningen (42:38). Utövare av andra religioner ges inte enbart religionsfrihet, utan muslimer förväntas även beskydda kloster, tempel, synagogor och kyrkor (22:45). Dessa utvalda föreskrifter kan anses vara föregångare till den moderna demokrati som vi har idag. Det var dessa egenskaper som fick utomstående att en gång i tiden berömma islams profet för hans bidrag till mänskligheten.
Dessa urvalda föreskrifter kan anses vara föregångare till den moderna demokrati som vi har idag. Det var dessa egenskaper som fick utomstående att en gång i tiden berömma islams profet för hans bidrag till mänskligheten. Bland annat skrev SP Scott i sitt verk ”History of the Moorish Empire in Europe”:
”Om religionens syfte är att införliva moral, reducera ondskan, befrämja mänsklig lycka, utvidga det mänskliga intellektet; om utförandet av goda gärningar är gynnsamt på dagen då mänskligheten skall sammankallas för sin slutliga räkenskap, så är det varken vanvördigt eller orimligt att medge att Muhammed förvisso var Guds Apostel.”
Jag antar att Rexvid inte håller med, då han genomgått många saker under uppväxten som pekar på det motsatta. Han har sett hur muslimer kategoriskt lever och lär något helt annat än vad som beskrivits ovan. Samma sak ser världen prov på gång efter annan.
Men dåden i Paris och andra liknande exempel har inget med religionen islam att göra. Det är snarare en del av en större politisk verklighet, där mer än ett sekel av oberättigad västerländsk inblandning i Mellanöstern har bildat ett djupgående och utbrett hat mot allt som har med västvärlden att göra. Islamistiska ideologier som uppstod under denna tid har sina rötter i politik, men använde religionen flitigt för att bilda den starka opinion som de i dag uppnått. Jihad, kalifat och sharia är muslimska termer som en gång i tiden var ämnade till att etablera mänskliga rättigheter. I dag har de blivit mer kända som det diametralt motsatta. Men oavsett vad så vilar förstås ansvaret främst hos muslimerna själva, som inte kunnat motstå moderniseringens utmaningar.
Det finns därför ett stort behov av att den rätta bilden kommer fram, och som imam är jag redo att framföra den samtidigt som jag bemöter all kritik som kan tänkas uppkomma.
