Våld mot våld är inte lösningen för att bekämpa terrorn

Insändare i Dagens Nyheter, 24-11-2014

Tisdagens terrorattack mot en skola i Peshawar innehöll ofattbara inslag av ondska. De som föll offer för terrorn denna gång var främst oskyldiga barn. Vi kan enbart föreställa oss den bestående sorg som drabbat deras föräldrar och anhöriga.

Den rådande situationen i Pakistan saknar motstycke i landets korta historia. Samtidigt som ett vidrigt maktspel pågår mellan regeringen och alliansen Imran Khan (PTI) och Tahir-ul-Qadri (PAT), så har terroristerna närmast fritt spelrum. Men med ursprung från Pakistan vet jag mycket säkert att inte ens en terrorattack med 140 dödsoffer kan förmå landets politiker att ta sitt ansvar på riktigt.

Pakistans premiärminister Nawaz Sharif utlovade att ”Vi kommer att ta hämnd för varje droppe av våra barns blod som spilldes idag”. Om detta löfte uppfylls kommer det enbart betyda att våldsspiralen fortsätter. För våld föder mer våld, och därför kan våld inte vara lösningen till terror.

Det nuvarande kriget mot terrorn har nått globala proportioner. Men de som drabbas av tragedier likt den i Peshawar är främst länderna i Mellanöstern. Liknande attacker sker dagligen i Irak, och även Syrien och Afghanistan är hårt drabbat. Alla liv är lika värda. Men efter 2001 ser vi inte att terrorismen avtagit, utan tvärtom håller den på att hamna bortom all kontroll.

Den egentliga orsaken till terrorismen – och för den delen alla våra samtida problem – är den oerhörda orättvisa som råder på alla nivåer. Orättvisorna är främst ekonomiskt och politiskt betingande. Vi lever i en värld som styrs av egenintressen och vinst. Men vi måste lära oss att hämma detta levnadssätt för att bygga en bättre värld. Kanske kan vi då inse vilken enorm sorg och ilska som hyses i de länder där terrorismen frodar, mot allt som har med västvärlden att göra. Det som en gång var fysisk kolonialism har idag blivit politisk och ekonomisk. Drönarattacker och andra angrepp mot civila väcker oerhörda känslor, särskilt i Pakistan. Samtalsämnen likt dessa måste hamna på agendan i FN för att leda kampen mot terrorn i rätt riktning.