Replik till Lena Andersson, ”Fruktan har goda skäl”


Lena Andersson skriver i sin kolumn (DN 23/1) om religionens förödande inflytande över individens frihet och hur den förmår människor till att begå fruktansvärda brott. Med hänvisning till Islam och Koranen nämner hon hur muslimer i synnerhet drabbas. Detta menar hon beror på att Koranen berövar människan friheten att reflektera över saker och ting, och att den utövar en slags despoti över sina anghängare.

Anderssons reflektioner är intressanta och kräver vidare eftertanke. Många paralleller går att dra med hennes fascinerande bok Egenmäktigt förfarande, som förklarar hur människan förlorar friheten över sig själv i sin blinda kärlek för någonting. Detta kan tyckas vara fallet även för många religionsutövare i världen, och särskilt farligt är det när de faller offer för hatpredikanter som uppmuntrar till våld i religionens namn.

Men utan tvekan lär alla världens religioner i grund och botten om hur man kan leva som en god människa. En människa som tror på Gud anser alla människor vara skapelsen av samma väsen, en syn som ökar den sociala samhörigheten. Mycket goda saker sker i världen, och inspirationen får de religiösa från sina skrifter och sina profeters exempel. I själva verket är godhet i religionens namn mycket vanligare än ondska, för annars hade inte så många människor i världen bekänt sig till någon religion alls.

Men sedan finns en minoritet som berättigar sitt hat utifrån samma religiösa texter. Jag menar att de skulle ha funnit andra förevändningar för att hata även om dessa passager inte funnits i urkunderna. Deras aktioner är snarare ett uttryck för det hat som de hyser i sina sinnen. I islamisternas fall är det möjligt att detta hat bildades redan under kolonialismens tid, och att den ökar eftersom ledande stater i Väst fortfarande utsätter folket i Mellanöstern för ett enormt lidande. Detta sker genom att ta sida i lokala konflikter, att abrupt avsätta despoter och installera demokratier som ännu inte är mogna för detta eller genom att först skuldsätta och sedan diktera sina principer till olika muslimska länder. En terrorist har således upplevt ett och annat innan denne valde denna väg.

Oavsett hur gynnsamt något än må vara, så kan det bli förödande om det hamnar i fel händer. Religionen är likt ett redskap och bör användas på det sätt som det är ämnat till. Men i vår tid ser vi tydliga exempel på hur religionen blivit ett politiskt redskap, exempelvis i Pakistan där jag just nu befinner mig. I dessa länder är hänvisande till religionen ett enkelt sätt att bilda opinion på. Ser vi exempelvis på hädelselagarna, så tillämpas de främst för att sätta dit politiska opponenter och som i de flesta fall är muslimer.

Invändningar mot Koranen har således alltid skett på grund av bristande efterlevnad och förståelse av vad skriften egentligen förespråkar. I dagens värld råder det en akut brist på muslimer som verkligen bryr sig om vad som står i däri. De låter sin ondska göra tolkningen, fastän principen är att vissa verser i Koranen utvecklar eller begränsar andra.

Koranen har gett människan som individ fullständig rätt över att råda över sig själv. Det står bland annat ”Och säg: Detta är sanningen från din Herre; vemhelst som önskar må således tro, och vemhelst som önskar må förneka.” (18:29) På ett annat ställe står det att det inte får råda någon tvång inom religionen (2:256). Människan har rätt att hänge sig själv till en lag som hon anser vara optimal för sig själv, utan att ha rätten att påtvinga andra att ta samma väg. Koranen lär att övertygelse bildas genom att klara bevis och argument stödjer en tes, och uppmuntrar även sina meningsmotståndare till att framföra sina bevis (27:64). Friheten gäller således i att acceptera, utöva och till och med avsäga sin religion. Tanken om dödstraff för avfällingar har ingen grund i islams lära. Det är ingen föreskrift i koranen, utan en senare tillkommen lag som stiftades för att bli ett politiskt redskap.

Man får aldrig låta extremisters tolkning av en religion vara representativ, på samma sätt som vi i Europa inte anser extremhögerns syn på demokrati vara sund.

Lena Anderssons reflektioner över människors skyldigheter gentemot varandra finner alla stöd i Koranens läror. Det finns klara förbud mot våld, tvång till lydnad, ofrivillig indragelse i en religion och bestraffning för dem som vill ta sig ur. Och jag håller med om att ansvaret att konstatera detta vilar hos mig som imam.

Som medlem i Islams Ahmadiyya Samfund är jag även del utav en global rörelse som aktivt motverkar terroristiska inklinationer inom islam samt yttre missuppfattningar. Jag är även anhängare av ett kalifat som arbetar för att etablera fred i världen. Jag är övertygad om att min religion lär mig att leva som en lojal medborgare i det land där jag är bosatt. Detta är min bild av Islam, och jag är redo att försvara den genom min heliga skrift.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.