Rätta bilden av islam behöver hållas fram

SvD Brännpunkt, 27-01-2015

Om man därför kritiserar regeringen för deras försök att motverka både ogrundad islamofobi och islamism genom att öka kunskapen om islam, så tycker jag att det är en orättvis invändning mot regeringens goda avsikter.

På senare tid har det diskuterats flitigt om olika uppfattningar inom islam, vilken som ska anses vara representativ och huruvida den i sådana fall är kompatibel med demokratin i vårt land.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke utlovar samtidigt utökad undervisning om islam för att motverka islamofobins krafter. Detta menar Devin Rexvid kan leda till en motsatt effekt än den önskvärda, eftersom det finns risk att islams ”förtryckande praktiker” kan inge rädsla hos vissa svenskar (Brännpunkt 24/1). Islamofobi beskriver han vara ett begrepp som används för att tysta islamkritiker som framför legitima invändningar mot islam. Dessa kritiker fördömer i själva verket förtryckande ideologiska och religiösa doktriner, som exempelvis en förlegad syn på kvinnor, arvsrätt, giftermål, oberättigat våld och synen på en gud som hotar med eld och helvete, anser Rexvid.

Islams läror har varit offentliga i snart 1400 år. Koranen har översatts till över hundra olika språk och finns tillgänglig för alla. Det har funnits en tid då muslimer som inspirerades av den uträttade vetenskapliga stordåd som lämnat ett evigt avtryck i världshistorien. Än idag verkar religionen ha en tilldragande kraft, då islam är bland de snabbast växande religionerna i världen och även många svenskar på senare tid accepterat islam.

Samtidigt har även fördomar och kritik mot Koranen funnits lika länge. Orientalister har sedan länge förvrängt biografin av islams profet och framställt honom som krigslysten, lustfull och som en despot. Viss kritik är begriplig i den meningen att kritiker först studerar skriften och historieböckerna, och sedan jämför den med vissa samtida muslimers agerande. Slutsatsen blir oftast att islam i själva verket handlar om förtryck, intolerans och terror. Jag menar att man måste studera både skriften och historieböckerna ur sina korrekta perspektiv, vilket både islamkritiker och islamister har misslyckats med.

Om man anser att legitima islamkritiker tystas genom att de stämplas som islamofober, måste man även medge att liberala muslimer åsidosätts och förväntas enbart fördöma sina ”trosfränders” agerande utan möjlighet till att bemöta kritiken och framföra en annan bild.

Om man därför kritiserar regeringen för deras försök att motverka både ogrundad islamofobi och islamism genom att öka kunskapen om islam, så tycker jag att det är en orättvis invändning mot regeringens goda avsikter. Självklart borde man ge de många muslimska företrädarna i Sverige som fördömt terror och argumenterat för att det inget har med islam att göra, en chans att även kunna bevisa detta för det svenska folket. De måste få bevisa att synen på islam som en kvinnoförtryckande religion inte är korrekt. Även deras arbete för att motverka radikalisering i församlingarna bör stödjas. För detta syfte har kulturministern även sammankallat muslimska företrädare till ett dialogmöte i början av februari för att diskutera de utmaningar som det svenska samhället står inför när det gäller radikalisering, islamofobi och diskriminering.

Islam – och då menar jag religionen islam och inte vissa utövare – är öppen mot kritik. Det står i Koranen att meningsmotståndare är välkomna att framföra sina argument och invändningar (27:64). Det konstateras att inget tvång får råda i religiösa ärenden (2:256). Koranen säger att ett lands regenter ska vara förtroendevalda (4:59) och att de sedan ska regera genom samråd med befolkningen (42:38). Utövare av andra religioner ges inte enbart religionsfrihet, utan muslimer förväntas även beskydda kloster, tempel, synagogor och kyrkor (22:45). Dessa utvalda föreskrifter kan anses vara föregångare till den moderna demokrati som vi har idag. Det var dessa egenskaper som fick utomstående att en gång i tiden berömma islams profet för hans bidrag till mänskligheten.

Dessa urvalda föreskrifter kan anses vara föregångare till den moderna demokrati som vi har idag. Det var dessa egenskaper som fick utomstående att en gång i tiden berömma islams profet för hans bidrag till mänskligheten. Bland annat skrev SP Scott i sitt verk ”History of the Moorish Empire in Europe”: Om religionens syfte är att införliva moral, reducera ondskan, befrämja mänsklig lycka, utvidga det mänskliga intellektet; om utförandet av goda gärningar är gynnsamt på dagen då mänskligheten skall sammankallas för sin slutliga räkenskap, så är det varken vanvördigt eller orimligt att medge att Muhammed förvisso var Guds Apostel.

Jag antar att Rexvid inte håller med, då han genomgått många saker under uppväxten som pekar på det motsatta. Han har sett hur muslimer kategoriskt lever och lär något helt annat än vad som beskrivits ovan. Samma sak ser världen prov på gång efter annan.

Men angreppet mot Charlie Hebdo och andra liknande exempel har inget med religionen islam att göra. Det är snarare en del av en större politisk verklighet, där mer än ett sekel av oberättigad västerländsk inblandning i Mellanöstern har bildat ett djupgående och utbrett hat mot allt som har med västvärlden att göra. Islamistiska ideologier som uppstod under denna tid har sina rötter i politik, men använde religionen flitigt för att bilda den starka opinion som de i dag uppnått. Jihad, kalifat och sharia är muslimska termer som en gång i tiden var ämnade till att etablera mänskliga rättigheter. I dag har de blivit mer kända som det diametralt motsatta. Men oavsett vad så vilar förstås ansvaret främst hos muslimerna själva, som inte kunnat motstå moderniseringens utmaningar.

Det finns därför ett stort behov av att den rätta bilden kommer fram, och som imam är jag redo att framföra den samtidigt som jag bemöter all kritik som kan tänkas uppkomma.

KASHIF VIRK

imam vid islamska Ahmadiyya-samfundet, Bait-ul-Aafiyyat-moskén, Stockholm