Hatet homosexuella får möta är förkastligt
(I anslutning till denna artikel medverkade jag i Sveriges Radio Studio Ett och Godmorgon, världen!)
Jonas Gardell skrev den 16/7 om hur muslimska församlingar, precis som kristna, måste ta itu med sin syn på HBTQ-personer.
Kashif Virk, imam och samhällsdebattör, svarar honom.
REPLIK. Jag har läst flera av Jonas Gardells krönikor här på Expressens kultursida med stort intresse och uppskattning. Det gäller även hans senaste krönika (16/7) om moskéers ansvar att inkludera homosexuella. Det är hans direkta uppmaning till muslimska företrädare i texten som gör mig manad till att härmed ta till orda.
Jonas, det hat som du och andra homosexuella får möta i vårt samhälle, och den rädsla ni upplever, är alldeles förkastligt. Och att hatet ofta härstammar från muslimer gör mig bestört och upprörd. Inte enbart för att hat inte ska ha något utrymme i islam enligt mig, utan också för att jag som muslim kan relatera till att få möta hat.
En moské är en plats som är öppen för alla – inklusive homosexuella. Detta är något jag själv förespråkat. Det finns få saker som är värre än att hindra andra människor från att besöka Guds hus. Precis som Gardell påpekar är vi alla älskade av Gud och lika i vårt människovärde.
Men när man talar om en församling och inkludering, vilket Gardell gör, finns även andra aspekter att ta i beaktande. En församling, eller vilken annan förening som helst för den delen, är inte en kravlös gemenskap. Den har förhållningsregler och föreskrifter som alla som vill vara del av gemenskapen måste godkänna. För att känna sig inkluderad är det också viktigt att man delar de värderingar som finns i gemenskapen.
Att kräva att någon ska bejaka mänskliga rättigheter och demokrati är helt på sin plats. Men även religionsfrihet och åsiktsfrihet är grundläggande rättigheter och fundament i vår demokrati. Och här uppstår en konflikt. För ofta vill samhället reglera religionsutövning baserat på vilka åsikter man hyser, exempelvis om homosexualitet. Men rätten att uttrycka och företräda en religiös åsikt är också en grundläggande mänsklig rättighet.
I en liberal demokrati ska man som troende kunna uttrycka sin syn på exempelvis abort, homosexualitet och religion som Guds uppenbarade ord– utan att få en stämpel som intolerant. Dessutom finns det ingen motsättning mellan att förespråka äktenskap mellan man och kvinna, samtidigt som man accepterar mångfalden i sitt land och att folk lever samkönat.
Och ja, man ska granska religiösa samfund och undersöka om det predikas hat eller om det förekommer tvång. Men ska dessa undersökningar resultera i demokratikrav och sträng reglering, så ska man resonera på samma vis om en organisation yttrar sig islamofobiskt eller om skandaler uppdagas i RFSL.
Hat och övergrepp i alla dess former måste mötas med samma bestämdhet.
Jag anser följaktligen att religionsfriheten är den rättighet som vårt land har lättast för att villkora. Kanske beror det på vår självbild som ett sekulariserat land.
Gardell har rätt när han påpekar att vår förståelse av religion utgörs av tolkningar. Men sedan finns det två olika slags synsätt på religion.
Det ena menar att samhället ska forma religionen. Jag tänker på Svenska kyrkan i det här sammanhanget, som jag betraktar som en samhällsbejakande religiös gemenskap.
Det andra synsättet innebär att det är religionen som ska forma livsstil och samhällsengagemang. För mig och många andra är det detta synsätt som är rådande. Religioner har alltid stått i opposition till många av sin tids normer, värderingar och preferenser. Det finns ett stort värde i att låta det förbli så. Religionen har i tider av socialt fördärv etablerat vikten av moral, rättvisa och universell medmänsklighet. I tidevarv då synen på samhällsfrågor – som exempelvis synen på homosexualitet – varit och är i ständig förändring, så har religionen varit en konstant att falla tillbaka på.
Men det är uppenbart att en religion aldrig får användas för att förtrycka eller diskriminera någon. Och som troende måste vi överlämna dömandet till Gud.
Av Kashif Virk
Kashif Virk är imam och samhällsdebattör.
