Var inte rädda för den bokstavstrogne muslimen
Integration innebär för mig att älska mitt land, att verka för dess bästa och att alltid vara lojal gentemot det.
Koranen lär mig: Följ lagarna på den plats där du lever – eller migrera, skriver imamen Kashif Virk.
DEBATT | ISLAM. I olika opinionstexter och mediala skildringar framställs ”bokstavstroende” muslimer generellt som problematiska. Ibland påpekas detta i förhållande till andra ”sekulariserade” muslimer. Vad som avses med dessa två kategorier framgår inte så ofta. Möjligtvis används de synonymt med orden ”ortodoxa” respektive ”liberala”. Det framgår även av diskursen att det är den senare gruppen som enklast kan integreras in i det svenska samhället.
Ordet bokstavstroende (enligt SAOL: tro på det ordagranna innehållet i en religiös text) har en negativ klang i det svenska språket. Enligt allmän uppfattning avser denna kategori dem som lusläser sina texter, utan inslag av varken förnuft eller pragmatism. De som uppfattas som bokstavstroende är bland andra IS och al-Qaida, vilket är paradoxalt eftersom dessa terrorrörelser är väldigt selektiva i sin förståelse av de religiösa texterna och konsekvent bortser från både helheten och religionens centrala läror.
Så fungerar Koranen praktiskt i mitt liv
Som muslim upplever jag en stolthet och glädje av att min heliga skrift är Koranen. Jag läser den regelbundet och finner visdom och nya insikter däri. Men vad innebär det rent praktiskt att jag följer de läror som finns i skriften? Hur ser jag på svensk lag i förhållande till detta? Detta tror jag är frågor vars svar skulle intressera många.
Som muslim ålägger jag mig själv att följa Islams centrala läror om bön, allmosor till de behövande, fasta under månaden ramadan (bland annat för att utveckla min empati och medkänsla) och att en gång i livet åka på pilgrimsfärd till Mecka. Jag tror på en allsmäktig gud, Allah. Jag tror att personer som Krishna, Buddha, Moses och Jesus var guds sändebud till sina folk (35:24), och tror på de uppenbarelser som de mottog.
Mitt medborgarskap är ett löfte till staten
Koranen lär mig vikten av sanning (9:119), rättvisa (5:8) och att uppfylla mina löften (16:91). Enligt min tro är medborgarskapet ett löfte jag har gett den svenska staten, och därför är jag ålagd att uppfylla mina medborgerliga skyldigheter.
I många religiösa traditioner finns den gyllene regeln om att behandla sin nästa som man själv vill bli behandlad, men Koranen går längre än så och uppmanar att man ska behandla andra väl av ren välvilja och människokärlek (16:90).
Vidare uppmanar min tro mig att verka för fred. Nyligen sa ledaren av min församling, Hazrat Mirza Masroor Ahmad, följande på en fredskonferens i London:
”Vår tro kräver utav oss att försöka förmå människor, i alla delar av världen, vare sig rika eller fattiga, vare sig mäktiga eller förorättade, vare sig de är religiösa eller icke-religiösa, till fred och rättvisa.”
Koranen och integrationen
Integration innebär för mig att älska mitt land, att verka för dess bästa och att alltid vara lojal gentemot det.
Vissa bud i Koranen relaterar till hur ett muslimskt land ska styras, och andra är sådana att de ej tillåts enligt svensk lag. Dessa blir då underordnade budet om att man ska följa lagarna av den plats man lever i (4:59), alternativt migrera (16:110). Som muslim eftersträvar jag inte att svenska lagar ska anpassa sig efter mina egna religiösa lagar. Lagarna i ett land är till för alla människor, och ska absolut inte gynna en viss religiös tradition.
Även om det finns inslag i min religion som skiljer sig från normer i samhället, exempelvis synen på sexualitet, så betyder detta inte att jag hyser förakt mot människor som lever enligt andra normer. Islam lär att man ska älska och respektera alla människor, och jag lever efter mottot ”Kärlek för alla, hat mot ingen”. Men rätten att ha uppfattningar som skiljer sig från majoritetsnormen är enligt mig en central del av religionsfriheten.
Likt jag tidigare påpekat, kan en meningsfull tillvaro i ett mångkulturellt samhälle endast vara möjlig om det sker ömsesidig dialog och det bereds tillfällen att mötas.
Detta är det effektivaste sättet att motverka inbördes fördomar och rädslor. Jag hoppas innerligt att detta blir vägen framåt.
Av Kashif Virk
Imam, Ahmadiyya Muslimska Samfundet
