”Fem punkter för att motverka extremism”


DN Debatt 3/7 2017

REPLIK DN Debatt 2/7. Företrädare för de tre abrahamitiska religionerna tillsammans med Samordnaren mot våldsbejakande extremism har skrivit en viktig text om hur trossamfund kan bidra i arbetet mot extremism. Jag menar dock att det går att ytterligare precisera och förtydliga och föreslår 5 punkter som trossamfunden kan arbeta enligt, för att på ett framgångsrikt sätt motverka extremism, skriver imamen Kashif Virk.

I en lovvärd debattartikel skriver företrädare för de tre abrahamitiska religionerna tillsammans med Samordnaren mot våldsbejakande extremism en viktig text om hur trossamfund kan bidra i arbetet mot extremism. Det står klart att när det gäller religiös extremism, så är det främst radikala tolkningar av islam (med tydlig koppling till politiska ideologier) som utgör ett hot för vår säkerhet.

Jag menar dock att det går att ytterligare precisera och förtydliga de lösningar som tas upp i artikeln. Vi har redan tidigare hört hur viktigt det är med samverkan, men mindre om hur det bör ske i praktiken. Gällande religiösa tolkningar och teologisk utbildning finns också utrymme för att vidare utveckla med vad man egentligen avser.

Denna replik föreslår 5 punkter som trossamfunden kan arbeta enligt, för att på ett framgångsrikt sätt motverka extremism. Genom att implementera dessa punkter, kan vi minska de religiösa motsättningarna och stärka interreligiös harmoni och samverkan i samhället. För mig utgör de en självklar del av läran i min egen religion, islam.

1. Den första punkten är att religiösa inriktningar inom varje religion ska ha rätt att själva få definiera sin religionstillhörighet, utan att diskrimineras av andra inom samma religiösa kategori. Idag finns flera inriktningar inom de tre abrahamitiska religionerna som av andra inom samma tradition fråntas denna rätt, genom att de offentligt och privat inom samfunden misskrediteras. I andra delar av världen leder detta till allvarliga förföljelser, och en liknande utveckling här vore oacceptabel.

2. Den andra är att alla som önskar lämna en livsåskådning för en annan, ska få göra det utan att få utstå hot och stigmatisering. Även detta får ödesdigra konsekvenser i andra länder, då ofta genom att religiösa extremister tar lagen i egna händer.

3. För det tredje bör man även vidareutveckla interreligiös samverkan, genom att aktivt förmedla betydelsen av att respektera varandras skillnader i tro och åsikter i trossamfunden.

4. Den fjärde är att kärleken och lojaliteten för vårt land Sverige bör kultiveras inom trossamfunden. Profeten Muhammad (frid vare med honom) lär ha sagt ”kärlek för ens land en del av tron”. Detta innebär inte nödvändigtvis att man inspirerar till nationalism, utan att man fostrar ungdomar till att vara redo att verka för landets bästa.

5. Den sista punkten är att de religiösa samfunden aktivt måste verka för att råda bot på den akuta kunskapsbrist som finns i Sverige gällande religion och vad det innebär att vara religiös, genom att vara mer inbjudande och välkomna samhället till möte och dialog.

Sverige är ett fantastiskt mångkulturellt land där olika traditioner och livsåskådningar både kan verka samtidigt och tillsammans. Men det finns även ett fåtal aktörer som hyser idéer som ej är förenliga med punkterna ovan. Att just dessa aktörer får oproportionerlig medial uppmärksamhet, måste bemötas med en motberättelse från trossamfunden själva.