Hetsig slöjdebatt – H&M, Åhlens
På senare tid har slöjan blivit ett hett debattämne i media. Detta efter en reklamkampanj från H&M, där hijabbärande kvinnor porträtterats. Denna debatt håller dock på att gå över styr.
Maria Rashidi skriver i sitt inlägg (7/10) om att bilden av dessa kvinnor påminde henne om de orättvisor hon upplevt i sin ungdom. Hon anser denna ”tygbit” vara ett verktyg för könssegregation och en del av en könsapartheidskultur.
Detta är delvis sant. I flera muslimska länder är det just så man ser på slöjan, alltså som ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet. Det är ytterst beklagligt att islams läror idag får förespråkas av kulturer där kvinnoförtrycket är utbrett. De makthavare eller inflytelserika personer som förespråkar och upprätthåller sådana kulturer har själva bristfällig moralisk integritet.
Islam önskar som religion upprätta ett samhälle där kärleken för Gud och mänskligheten införlivas i varje individ. I samhällen där detta inte är verklighet, tjänar inte lärorna det syfte som de egentligen är ämnade för. Tvärtom blir de verktyg för förtryck, och där är inte bara islam ett offer utan alla religioner och ideologier som hamnar i fel händer har denna destruktiva tendens.
Detta sagt vill jag behandla vissa utav de punkter som Rashidi tar upp i artikeln, då de allmänt förknippas med islam.
Slöjan är inte till för att separera könen, utan tvärtom för att underlätta möten mellan könen i samhället. Detta påstående är svårt att uppskatta om man lever i ett öppet, västerländskt samhälle. Men i ett mångkulturellt samhälle måste vi kunna förhålla oss till att människor ser olika på saker och ting, och acceptera andra värderingar existens så länge de inte direkt bestrider våra grundsatser.
Vissa går så långt att de menar att slöjan är ett hån mot alla män, som av religionen inte anses vara kapabla att kunna behärska sig själva. Men lagar i allmänhet stiftas inte på grund utav majoriteten, utan för en minoritet. Ett exempel på detta kan vara att vi har straff för stöld i Sverige. Detta är inte eftersom vi antar att majoriteten är skurkar, utan för att kontrollera en minoritet som har en tendens att stjäla. Det är således inget hån mot majoriteten att stifta en lag som är avsedd för en minoritet.
En muslimsk kvinna utesluts inte från maktposition i ett muslimskt samhälle. Att leda bönen i en moské anses inte vara en maktposition inom islam, snarare ett ansvar. Att enbart män leder bönen för andra män har aldrig ansetts vara en jämlikhetsfråga inom islam. I många muslimska länder finns dessutom starka kvinnliga ledare, och även i den muslimska familjen så har modern den högsta statusen. Enligt Profeten är det hon som allra mest förtjänar hela familjens lydnad. Islam lär oss om ett samhälle där könsrollerna inte är bestämda, utan balanserade, för att på så vis skapa harmoni. Det finns således ingen skarp gräns för vilken roll en kvinna får och inte får ha.
Det är korrekt att en muslimsk kvinna inte gifter sig med människor av annan tro. Det beror på att islam uppmanar till att man ger ens tro högsta prioritet när man planerar för framtiden. Men en kvinna som inte önskar leva på detta sätt har all rätt att lämna sin tro och istället välja kärleken, då det inte finns något tvång i religionen. Men att både vara muslim och medvetet bortse från dess läror är både ologiskt och underligt. Dock finns det ingen människa i kvinnans omgivning som med tvång kan hindra henne från att välja sin egen väg i livet, då islam enbart gör oss ansvariga inför Gud.
Sedan är det en viktig fråga hur man bör förhålla sig till homosexualitet, något som islam avråder ifrån men som är accepterat i det samhälle som vi lever i. Låt det först och främst vara klart att vår religion inte ger oss rätt att döma, straffa eller håna andra människor, utan tvärtom att visa respekt. Här måste jag återigen inflika att de straff som tillämpas i totalitära länder som framhåller sig själva som islamiska, inte får anses vara representativa på något sätt. I en värld där politiken står allra högst, med dess omoraliska maktspel och girighet, så blir religionen blott ett redskap för avsedda ändamål. Islam lär ut respekt, och denna respekt bör innefatta de val som olika individer gör i sina liv. Vi muslimer i Sverige lever inte under någon separat lag, utan vi utövar med frihet vår religion enligt de rättigheter som landets lagar ger oss. Att i privata eller kollektiva miljöer bortse från svensk lag är absolut inte tillåtet för oss, och detta föreskrivs även av vår religion.
Debatten bör således inte handla om att befria slöjbärande kvinnor från totalitära system och ”självbedrägeri”, utan att befria slöjan från onda associationer, så att alla de kvinnor som önskar bära slöja i vårt land ska få göra det utan att ömkas eller beklagas. Den trygghet som muslimska kvinnor finner i slöjan bör försvaras av alla dem som tror på egentlig frihet.
