Muslimsk invandring i Europa och ökande islamofobi

Göteborgs fria

I takt med allt fler muslimer i krisdrabbade länder söker skydd västerut så ökar rädslan för det ökande inflytandet islam har på samhället. Man fruktar främst islamismen, en politisk rörelse som strävar efter att implementera sharia-lagen, att ena muslimer politiskt och att minska västerländsk influens och makt i världen. Människor i väst oroar sig även för att förlora sin identitet och att alltmer påverkas av något som för dem är okänt.

Muslimernas migration till väst är i för sig ingen ny företeelse, men den har ökat i takt med att de politiska och sociala förhållandena i muslimska länder förvärrats. Det har nu blivit uppenbart att västvärlden själv bär ett stort ansvar för detta. Även islamismen kan ses som en naturlig respons av en alltmer aggressiv politik som Europa och Amerika bedriver i muslimska länder.

Men islamism har inget att göra med islams läror. Den är bara vagt inspirerad därav, och sedan omformad för att tjäna egenintressen. Religionens syfte har alltid varit att människan ska etablera en god relation med både Gud och Hans skapelse. Islams lära bidrar till att harmoni skapas i samhället. Detta var något som uppnåddes av religionens grundare profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom) då han vid slutet av sitt liv förenat de barbariska klanerna i Arabien. Om hans läror och exempel efterlevs på bästa sätt skulle vi säkerligen få samma resultat idag. Denna reform genomfördes inte genom tvångsmässiga metoder likt de som islamister förespråkar, utan genom att vinna över andra människors hjärtan. Biskopen Bosworth Smith (1784-1884) skrev följande angående islams Profet i en utav sina böcker:

Ledare av både staten och Kyrkan; han var både Cesar och Påven, men han var Påven utan Påvens pretentioner, och Cesar utan Cesars legioner; utan en funktionell armé, utan en livvakt, utan ett palats, utan en fast inkomst. Om en man någonsin haft rätten att härska med gudomligt mandat så var det Muhammed, för han hade all makt utan några instrument och utan dess stöd. [Mohammed and Mohammedanism, tryckt 1874]

Islamister gör sig idag skyldiga till att förmedla fel bild av religionen islam. Muslimer som anhängare av denna religion har inga politiska ambitioner. De som migrerar till väst finner här större frihet att utöva deras egna form av sin religion än vad de gjort i sina hemländer. Islamisterna har alltså inte ens skonat de egna från sin trångsynthet.

Ett exempel av detta är anhängare av det Ahmadiyya Muslimska Samfundet. Det grundades i Indien på slutet av 1900-talet, och har sedan dess genomlidit systematiska förföljelser av andra muslimer. I Pakistan är det enligt lag förbjudet för en anhängare av samfundet att på något vis associera sig själv med islam. Förföljelsen nådde där sin kulmen under diktatorn Zia ul Haqs tid (1978-88), och många av samfundets anhängare fick fly landet i hopp om en säkrare tillvaro västerut.

Väl här finns det ingenting som hindrar oss från att vara lojala mot de toleranta länderna av Europa och Amerika. Profeten själv levde under 13 år under en icke-muslimsk regim och bröt aldrig mot lagarna som hade upprättats där för att upprätthålla fred. På liknande sätt lever idag Ahmadiyya Samfundets anhängare i många utav västvärldens länder och använder denna frihet för att förmedla den sanna bilden av islam, inte bara till dess ursprungliga invånare utan även till andra muslimer. Detta är således vårt bidrag till att bevisa det faktum att västvärlden inget har att frukta av islam.

Kashif Virk

Imam, Nasir Moskén i Högsbohöjd