Behovet av religion i dagens moderna samhälle


Inter-religiöst symposium 24/10 i Göteborg, 29/10 Stockholm

Kära åhörare,

Temat för seminariet som anordnats idag är lika viktigt som det är aktuellt. Vi lever i en tid då religionens roll allt mer ifrågasätts, och den anses vara ett besvär snarare än något fördelaktigt. Religiösa människor anses vara bakåtsträvande och godtrogna; som tar allt för givet istället för att göra efterforskningar. Religionen anses ha bakåtsträvande och förlegade idéer som inte alls går att förena med modernitet och vetenskap.

Vi lever istället i en tid som styrs av ideologier, eller idéläror som uppstått och uppstår i takt med att vårt samhälle hela tiden förändras. Vår världsbild formges av filosofer vars intellekt är begränsat till den tidsålder som de lever i. En utav dem var Friedrich Wilhelm Nietzsche, som ansåg att Gud var död och att människan blivit intellektuell nog att i inse och anse religionen blott vara förmodanden hos folk om som levde förr.

Mot denna bakgrund är det viktigt att även vi religiösa människor frågar oss själva; vad är behovet av religion i dagens moderna samhälle? Vad är definitionen av sann religion, och vad kan man uppnå genom att vara en religiös människa? Har den religion som vi utövar något syfte eller kan den leda oss till ultimal tillfredsställelse för både kropp och själ?

Om vi studerar historien noggrant finner vi att religioner alltid uppstod under tider av moraliskt förfall. Se bara på islam och den Helige Profeten Muhammad (Allahs frid och välsignelser vare med honom). Han levde under 500- och 600-talets Arabien, där människor levde likt barbarer. Omoral och sedeslöshet präglade samhället, och varken liv eller egendom ansågs vara hedrat nog att inte ta. Alkohol och prostitution hade blivit en del vardagen, och lyckospel var något araberna vanligtvis brukade bränna sina hårt förtjänade inkomster på, och dessutom bidrog gambling till att försörja de ändlösa och blodiga krig som utspelade sig mellan olika klaner. Det var mot denna bakgrund som profet Muhammed (Allahs frid och välsignelser vare med honom) framförde läran Islam. Det finns just nu inte tid att ingå i detalj kring vad det var som Profeten utlärde, men det räcker att nämna vad han åstadkom och vad han lämnade efter sig. De som anslöt sig till honom utvecklades stegvis från att lära sig angående grundläggande principer om moral och etik, och att tjäna sina medmänniskor blev ett brinnande intresse hos dem. Av sin övertygelse spenderade de både sina liv och sin egendom för att tjäna sin religion och för att etablera dess värderingar –  såsom medmänsklighet, tolerans och rättvisa – i samhället. Fred stiftades mellan klaner som varit fientligt inställda mot varandra i generationer. Deras intellekt utvecklades i rask takt, och deras ättlingar skulle genom Quranens  vägledning bli de bland de främsta vetenskapsmännen som någonsin levt på vår jord – Quranen, muslimernas heliga skrift, vari inte mindre än 750 verser (1/8) uppmanar muslimer till att begrunda skapelsen och dess fenomen. Och mest av allt, så fick de dricka ur bägaren av sann andlighet. De hade etablerat en levande relation med Gud, som nu både talade till dem och hörsammade deras böner.

Ärade åhörare, detta är definitionen av sann religion, och den omdanande inverkan den har på våra liv. Allt religionsutövande har ett enda syfte, vilket är att etablera en levande relation med Gud, vår Skapare. Detta kan sammanfattas av följande citat skrivet av Hazrat Mirza Ghulam Ahmad, den Utlovade Messias och grundaren av Islams Ahmadiyya Församling. Han skriver:

Roten av religion är igenkännandet av Gud och insikt angående Gudomliga välsignelser, och dess grenar är goda gärningar, och dess blommor är goda moraliska egenskaper, och dess frukt är andliga välsignelser och en ytterst behaglig kärlek som uppstår mellan Skaparen och Hans tjänare. Och att åtnjuta denna frukt är ett resultat av andlig helighet och renhet.       [Slut på citat]

Religionen lär oss således att tro på en Gud som Själv manifesterar Sig för oss, och inte är något intellektuellt påfund. Att förneka denna Gud, vore likt att vandra längs en flod under en tid men att förneka existensen av dess källa innan man hunnit fram till dess upprinnelse. Att vara religiös innebär att sträva hårt för att uppnå detta syfte, och religiös efterforskning bör ske med en anda av allvar, uppriktighet och djup vördnad. Det är då Gud Själv kommer vägleda oss, och skänka vår själ ro och tillfredsställelse med den ljuva insikten om Sin existens. Likt Han säger i den Heliga Quranen 29:70:

Och de som strävar efter (att möta) Oss (Gud) kommer Vi sannerligen att vägleda på våra vägar. Och Allah är sannerligen med dem som handlar väl. [Slut på citat] 

Detta är den sanna definitionen av religion. Men en syn på tro och religion som något statiskt och oföränderligt, eller enbart en uppsättning av ritualer och liturgi, stämmer inte överens med vad profeterna själv lärde ut. All ytlig och fysisk efterlevnad tjänar till för att bevara och utveckla själen och dess benägenhet mot Gud. Inom Islam tjänar dess grundpelare – trosbekännelsen, bönen, fastan, givandet av allmosor och pilgrimsfärd – just dessa syften.

Respekterade åhörare,

En orsak till att intresset för religion sviktar må vara att folk är omedvetna om dess fördelar. Vi människor dras till sådant som vi finner ha uppenbara och påtagliga fördelar; vi arbetar med tillfredställelsen att lönen kommer den 25:e av varje månad; vi tränar med vetskapen att det medför bättre hälsa och ökad livsglädje osv. När det gäller religion så anses det att den inte har några liknande, direkta fördelar. Å andra sidan har den nackdelar då man som religiös måste förhålla sig till en massa regler och lagar.

Men man måste komma ihåg att fördelaktigheten av någonting inte kan upplevas förrän man funnit den. Exempelvis, innan vi lärde oss behärska elektriciteten, vem kände då till att den hade oändliga fördelar? Men idag, då dess användande blivit allmänt, går dess gynnsamhet inte att förneka. Samma princip kan tillämpas då man talar om religion. Och religionens fördelaktighet går inte att uppleva så länge man inte uppnår dess ultimata syfte: att få lära känna Gud. Miljontals människor har haft denna upplevelse, och många är det som har vittnat om den. Att förneka religionens betydelse nu vore således att förneka dess uppenbara, påvisade fördelaktighet.

Men låt mig även ge några konkreta fördelar av religion och religionsutövande:

Sann religion lär oss om värderingar likt medmänsklighet, empati, självuppoffrande och rättvisa. Detta är värderingar som samhället är i starkt behov utav. Men det har blivit alltmer klart att det i slutändan inte är dessa värderingar som styr vår omvärld, utan i själva verket är det personliga intressen som oftast tar överhanden när det kommer till att fatta beslut. Ett klart exempel på detta går att finna i varje nations utrikespolitik, där man ständigt låter intressen komma före frågor som mänskliga rättigheter. Men religionen lär oss att tillämpa dessa värderingar oavsett situation, borstett från egenintresse. Till exempel säger Qur’anen angående rättvisa:

O ni som tror, var ståndaktiga i Allahs sak, och bär vittnesbörd om rättvisa, och låt inte fientlighet mot något folk driva er till att handla annat än med rättvisa; var rättvisa, det är

närmre rättfärdigheten. Och Frukta Allah; Allah är förvisso medveten om vad ni gör. [5:9] [slut på citat]

Islam lär ut rättvisa alla omständigheter och vid alla skeden av livet, även då det gäller fiender, och låter våra begär på så vis aldrig undergräva moralen.

Respekterade åhörare! Vi talar om moral, och jag skulle här vilja tala om något ytterst beklagligt som försiggår i vårt samhälle. Vi kanske inte har tänkt på det, men våld, omoral och sedeslöshet har inte bara blivit en del utav vår vardag utan även en självklar del av samhällets underhållning. Film, tv-spel och till och med media förmedlar ondska för att underhålla oss konsumenter. Dess avtryck i samhället går inte att ta miste på – det räcker att läsa dagens metro för att förstå detta.

Jag vill åter ta er tillbaka till 500-talets Arabien och be er jämföra. Ni kommer finna likheterna vara slående. Det är just vid sådana tider som religion – sann religion – har en viktig roll att spela när det gäller att återetablera sanna mänskliga värderingar, och få oss till att intressera oss och brinna för saker som vi anser vara goda.  I motsats till detta lockar en sekulariserad världsbild till att själviska tendenser ökar, då den lockar oss till direkta fördelar.

Här må vissa invända och säga att visserligen förekommer grymhet och våld i synnerhet även i religionens namn. Men jag vill försäkra dem om att det enbart begås våldsaktioner i dess namn, och inte i enlighet med dess lära. Att förkasta religionen på grund av detta vore att förkasta vetenskap eftersom det leder till produktion av ödeläggande vapen. Men kan någon förneka vetenskapens fördelar? Att acceptera eller förkasta något bör ske i relation till dess gynnsamhet och dess fördelar, och inte på grund av missbruk i dess namn. Om religion inte varit god i grunden hade den aldrig spridits i världen från första början!

Religionen lär oss om våra rättigheter och skyldigheter, men lägger större vikt vid våra skyldigheter då detta bidrar till att skapa ett samhälle där alla tar hand om varandra, och i ett samhälle där alla tar hand om varandra behöver man inte heller kämpa för sina rättigheter.

Sir Muhammad Zafrullah Khan, Ahmadiyyamuslim och f.d President i FN:s Generalförsalming och Överdomare i den Internationella Domstolen i Hag, beskrev begreppet religion på följande sätt:

’Religion är ett livssätt som ger varje individ möjlighet att nå den högsta sfären av sin andliga, moraliska och fysiska utveckling.’ [slut på citat]

Och syftet med denna utveckling är att uppnå den behagliga kännedomen om att Guds attribut och egenskaper är levande, funktionella och verksamma omkring oss, och att Han fortfarande kommunicerar med dem som söker finna Honom. Men för att lära oss hur Guds krafter påverkar oss krävs sann andlighet, och sann andlighet kräver sann religion. Den kvickaste vägen att nu Gud, som Gud själv lärt oss, är att älska Honom – mer än vad man älskar något annat. Denna Gudskärlek kommer leda en till Guds närhet, och det är samtidigt denna kärlek som får oss att göra uppoffringar för våra medmänniskor, Guds skapelse. Det är också kärleken för Gud, och inte åstundan av någon belöning, som får en sann religiös människa att handla väl, likt en älskare är redo att agera enligt den älskades önskan.

Respekterade åhörare, låt oss komma ihåg att blott mänskliga lagar och en sekulär världsbild, även om de må vara förebyggande, aldrig har kunnat utrota brottslighet helt och hållet. Men historien har bevisat att religionen har lyckats med detta, och kan fortfarande göra det, då den lär ut sann rättfärdighet.

Jag skulle vilja avsluta mitt anförande med ännu ett citat av den Utlovade Messias Mirza Ghulam Ahmad (frid vare med honom). Han skriver:

Vår Gud innehar oberäkneliga fantastiska egenskaper, men endast de som i all ödmjukhet och trofasthet lever för Honom kan inse detta. Han uppenbarar inte sina krafter för dom som inte tror på dem och inte är trofasta och uppriktiga.

Hur olycklig är inte den person som ännu inte insett att han har en Gud som är Allsmäktig? Vårt paradis utgörs av vår Gud; vårt högsta behag finns i vår Gud, för vi har sett Honom, och funnit all skönhet i Honom. Denna rikedom är värd att ta, även om man får ge livet för den. Och denna juvel är värd att förvärva, även om man får överge hela sitt väsen för den. O ni berövade! Rusa mot denna källa, för den kommer att släcka er törst. Detta är livets källa som kommer rädda er. Vad ska jag göra, och hur ska jag inpränta detta glädjebudskap i era hjärtan? Med vilken trumma ska jag göra utrop på torgen om att er Gud finns, så att folk lyssnar? Och med vilken kur ska jag behandla er så att ni öppnar era öron för att lyssna?

 

Tack för ordet!

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *