Ang. "The Clash pf Civilizations"


(opublicerat)

Ivar Arpi skriver i sin gästledare i SvD (23/11) om kampen mellan den muslimska civilisationen och västvärlden, en konflikt som pågått i flera sekler. Han hänvisar till professor Samuel P. Huntingtons teori som framlades i en artikel år 1993 (The Clash of Civilizations?) som förutspår det huvudsakliga upphovet till framtidens konflikter. Professor Huntington menade att kampen mellan människor framöver kommer grunda sig allra mest på kulturella skillnader mellan olika civilisationer. Det beror på att dessa faktorer är mer djupgående och inrotade än politiska och ideologiska skillnader, och därför mycket svårare att överbygga. Enligt honom är detta den främsta orsaken till att globalismen inte kunnat integrera särskilt den muslimska världen till fullo, utan i dess skugga har även arabisk nationalism och fundamentalism frodat. I artikeln återges flera exempel på hur islamisk civilisation aldrig kunnat samexistera fredligt med andra kulturer.

Angående dagens situation för muslimer och islam framför Ivar Arpi ett citat av professorn som lyder: ”… en annan civilisation vars folk är övertygade om sin kulturs överlägsenhet och besatta av sin underlägsenhet i makt.” Längre fram skriver Ivar Arpi att även om muslimer genom historien avvisat demokrati, så kan man se en tydlig vändning i deras inställning med tanke på den arabiska våren.

Av de olika påstående som nämns i ledarartikeln framgår att muslimer agerat med en tydlig osäkerhet när det gäller bemötandet av andra civilisationer. Denna osäkerhet kan ha vållats av att länderna i Öst inte utvecklats i samma takt som Västvärlden. Historiskt sett resulterade detta i att många muslimska länder genomgick en tid av underlägsenhet i form av kolonisation. Denna tid av ockupation ledde till betydande reformer i dessa länder (främst inom infrastruktur), men det begicks onekligen även hemska övergrepp av de imperialistiska makterna mot lokalbefolkningen. Det är dessa övergrepp som rivit upp djupa sår hos muslimer i Öst, och som än idag präglar deras inställning mot Västvärlden. Ivar Arpi konstaterar mycket riktigt att extrema jihadister anser att ”… modernisering bara maskerar västerländsk imperialism.” Muslimer i Öst fruktar således det fortsatta inflytande som Väst har i deras länder.

Det är mycket viktigt att här dra en tydlig skiljelinje mellan kultur, politik och religion. Enligt Huntington har den bakomliggande orsaken till dessa konflikter överlag varit kulturell. Det har handlat om civilisationer som sammandrabbat och inte kunnat överbygga sina olikheter. Jag anser däremot att den egentliga orsaken till konflikter oftast varit politisk. Politik handlar om ett lands nationella och internationella intressen, och enligt mig är det dessa intressen som styr vår värld. Då två länders intressen kolliderar med varandra uppstår konflikter. Den aggressiva politik som Västvärlden bedrivit i Mellanöstern och på andra ställen har varit för att tillgodose sina intressen. Detta inspirerar fortfarande extremister till att slå tillbaka. Även dessa terrorister styrs av sina intressen. De inspireras inte av sin kärlek för islam. Däremot önskar de bilda opinion bland sitt folk genom att utnyttja det missnöje som råder mot Väst för att i sin tur tillgodose sina egenintressen.

Ett tydligt exempel på detta går att finna i en artikel publicerad i tidskriften TIME (Lawless in Sinai, 18 november). Den berättar om det grekisk-ortodoxa klostret S:t Katerina, som ligger på berget Sinais sluttning. Där finns även ett museum som innehåller ett brev dikterat av profet Muhammad som specifikt föreskriver att platsen ska beskyddas av muslimska arméer (i det ursprungliga brevet står dessutom att detta beskydd ska vara till tidens ände). Men den 15 augusti i år beordrade de egyptiska myndigheterna att man skulle stänga klostret på grund av hotet från ett angrepp av ”islamistiska extremister” som härjar i Sinai-öknen. Egyptens militär skickade in pansarfordon, helikoptrar och militärflyg, men kunde fortfarande inte garantera säkerheten vid klostret. Muhammad Abu Nur, religionsprofessor i Gaza, konstaterade:

”Jag tror inte den (platsen) har någon sentimental betydelse för jihadisterna. Det enda av betydelse för dem är att Sinais säkerhet är utom kontroll.”

Artikeln från TIME framvisar att muslimerna en gång i tiden inte bara levde i harmoni med andra kulturer, utan även gav skydd åt anhängare av andra religioner. Detta talar för att den lära som ursprungligen förmedlades egentligen uppmanade om detta. Vad historien senare visat är exempel på hur religion beblandats med politik och kultur för att sedan kunna missbrukas.

Det är min övertygelse att religionen i grunden lär ut om godhet. Syftet med att man är religiös är för att kunna utveckla sin godhet. Om religionerna i grund och botten inte handlat om godhet, hade de aldrig funnit rum i hjärtat hos en betydande del av jordens befolkning. Hazrat Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908), grundaren av Islams Ahmadiyya Församling, sammanfattade islams lära med följande ord:

”Vår grundsats är att man ska vara medmänsklig mot hela skapelsen. Om en person ser att det brinner hos en hinduisk granne och inte reser sig för att släcka elden, så säger jag i sanning att han inte tillhör mig. Om en person bland våra anhängare ser att någon dödar en kristen, och han inte hjälper honom att komma undan, så säger jag i all korrekthet att han inte tillhör oss” (Siraj-e-Munir)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.